om vägen var rak, men vägen är skruvad som en psykopat min vän

Det kommer ju inte ta första gången, XX fick göra det tre eller fyra gånger säger min kollega när vi pratar om inseminationer och bebisar och jag vet att hon förmodligen har rätt, jag vet att det är ovanligt att bli gravid vid första försöket. En annan kollega frågar om jag varit i Danmark ännu och samtidigt som det är skönt att kunna prata öppet om det stressar det mig. Jag längtar efter julledighet, tänker att jag ska äta knäck bada badkar läsa böcker brodera titta på julfilmer och försöka varva ner, andas ut. Tänker att det kanske är den här stressen som gör att mensen uteblir vissa månader, att ägglossningen jag väntat länge på nu inte tycks komma, att de dyra ägglossningsstickorna börjar ta slut. Tänker att jag kan lika gärna vänta en månad till, har ju redan väntat så länge. Tänker att 2017 är kanske året då allting faller på plats, äntligen?

Försöker låta bli att tänka på det där andra. Att det kanske är något som är fel. Att det kanske redan är försent. Försöker dämpa mina förväntningar något, men det är svårt. Jag hade ju redan tänkt ut hur jag skulle berätta för min familj på julafton; hur jag skulle skriva god jul moster på paketet till min syster och god jul mormor och morfar på paketen till mina föräldrar. Men jag vet, det betyder inte att det är försent, den här resan har förhoppningsvis bara börjat.