Månad: december 2013
jag är fortfarande trasig, men ingen ser ens sår om man bara går fort
Nu öppnar jag lite fler luckor i årets bloggkalender.
Sommarkvällen som jag aldrig ville skulle ta slut.
Den där ljumma onsdagskvällen i slutet av augusti när jag cyklade till honom med en flaska vin i cykelkorgen och andan, hjärtat i halsgropen. Hur fjärilarna fladdrade i min bröstkorg, ut i varje del av min kropp när jag satt i hans kök och drack vin lyssnade på musik hackade grönsaker pratade skrattade. Hur jag tycktes sväva en meter upp i luften av bubblet och pirret när han strök mig över ryggen kysste mig sa jag gillar våra kroppar ihop när vi hånglade i soffan. Timmarna som bara flög iväg den där ljumma onsdagskvällen i augusti, som slutade i varandras armar mellan mjuka lakan och så fjärilarna som aldrig lämnade min kropp. Hur ett lugn tycktes sänka sig över mig när jag låg med mitt huvud mot hans bröst, kände hans kroppsvärme lyssnade på hans andetag pratade om allt mellan himmel och jord. Hur känslan höll i sig morgonen efter, när han stekte pannkakor och jag skrattade så att kaffet skvätte och jag ville inte cykla hem igen och så hoppet som började bygga bo i min bröstkorg.
Det finns många bra serier men det här är den jag tyckte mest om.
Jag upptäckte äntligen New Girl och Community (bättre sent än aldrig, right?), så himla roliga smarta serier med älskvärda karaktärer och bra manus. Jag gillade även säsong två av Girls väldigt mycket och så American Horror Story såklart!
Tack för att du är min vän!
Min syster, min fina kloka snälla storasyster. Som varit min idol sedan barnsben, som varit ett stort stöd sedan jag bestämde mig för att lämna ett nio år långt förhållande bakom mig. Som jag vet alltid finns där med en öppen famn och kloka ord. Som jag vill ge hela världen om jag bara kunde, för att visa min tacksamhet över att ha henne som syster och vän.
Den bild som representerar mig 2013.
Ja inte vet jag, men denna kanske? Blickande ut, med huvudet fyllt av ouppfyllda drömmar.
Ett användbart tips eller knep som jag vill dela vidare.
Alla diems går inte carpa, men jag vill verkligen vara en sån där person som försöker carpa istället för att tänka så himla mycket hela tiden. Jag hoppas att jag blir bättre på det nästa år. Yolo, liksom.
Lösenordsskyddad: my animal heart is telling me to flee
vad jag bryr mig om nu är att att du ligger vaken i morgontimmen när regnet slår mot fönstret
Jag läser om kärlek så som jag önskar den, jag hör om den i låtarna som skulle handla om dig och mig om det fanns ett vi. Jag ser den i ögonvrån, i armarna på älskande som hittat rätt, i mellanrummet som uppstår och dit jag inte har någon tillhörighet men dit min blick alltid drar. Och jag förstår inte, förstår inte hur deras hjärtan orkar slå, hur stadens alla hjärtan orkar bära kärleksorden utan att gå sönder. Och jag undrar om det går att förstå, längtan efter två klappande hjärtan i min kropp, saknaden som river i mina pulserande handleder.
Ibland drömmer jag om den, kärleken. Om kärleksorden dansandes mot din ryggtavla, över mina nyckelben. Hud mot hud, likt en skattkarta av fräknar och dofter som går in i varandra. Som om någon placerat oss i en fransk kärleksfilm i technicolor, utan reklampauser kantiga ord trasiga hjärtan. Med en himmel som skiftar i rosa, hjärtslag som slår i takt. Älskade, jag är på väg hörs i en viskning när sekundvisaren stannar på fyra, jag vaknar med stjärnstoft bakom mina ögonlock och kärleksord på mina läppar i min ensamhet, alltid i min ensamhet.
när mörkret kommer och allt gör ont, fortsätt
Jag fortsätter med lucka sju och åtta i bloggkalendern.
Den bild jag är mest nöjd med.
Jag utgår från att man ska välja en bild från det här året? I så fall får det nog bli den här, från Italien i somras. När vi besökte en sandstrand och annars lite vattenskygga G tycktes gilla att plaska runt i havsvattnet. Så himla fin stund, så himla fin dag, så himla fin semester. ❤
Av alla filmer jag sett det här året är det här den bästa.
Den första jag kom att tänka på är The Place Beyond The Pines, har skrivit lite om den här. På andra plats kommer nog Silver Linings Playbook, älskade den! Den bästa svenska filmen jag sett måste vara Hotell, den får ni inte missa, ok?
soon it will be christmas day
Jag hittade en rolig bloggutmaning hos Popfröken; man ska lista fyra julklappar man önskar sig till jul. Något man kan ha på sig, något man kan läsa, något man behöver och något man vill ha. Här kommer mina fyra:
Något man vill ha.
Ett jobb står överst på min önskelista. Och ett badkar. Men förutom det, som den smink- och skönhetsjunkie jag är, skulle jag vilja prova på Glossybox. Att få fem nya skönhetsprodukter med posten varje månad låter ju hur lyxigt som helst liksom.
Något man behöver.
Jag behöver egentligen ingenting alls och min önskelista för i år är nog mindre än någonsin. Så det här fina örngottet från Lagerhaus får representera det där jag känner ett stort behov av istället; någon vid min sida.
Något man kan läsa.
Jag önskar mig flera böcker, men den jag längtat mest efter är sista boken i Engelforstriologin Nyckeln. Äntligen är den här! Så himla välskrivna, spännande och engagerande böcker. Vet inte riktigt vad jag ska mig ta mig till när det tar slut. Men som tur är kommer det en film sedan också.
Något man kan ha på sig.
Nu i veckan hittade jag en klänning på H&M, som jag föll pladask för. Blommiga klänningar alltså, jag har så himla svårt för att värja mig. Känner för övrigt att jag vill klä mig mer som Misty Day i American Horror Story Coven, älskar hennes stil.
Vad önskar ni er?
och varje moln är trasigt, du räknar allt sorgligt
Jag fortsätter med lucka 5 och 6 i bloggkalendern.
Den finaste kramen jag fått.
Åh, hur ska man kunna välja? Jag har kramat vänner i sorg och vänner i glädje det här året. Men jo, det är något med T när hon kramar mig med sina mjuka armar och säger att hon har saknat mig. Då känns det som en elektrisk stöt i min bröstkorg av all kärlek som strömmar.
Det här fick mig att börja gråta.
Det har överlag varit ett himla ledsamt år. Inte bara för mig, utan även för människor i min omgivning. Så tårarna har varit många och jag hoppas att 2014 blir ett år med mer skratt än tårar. Något som dock har jagat mig är det där beskedet som kom tjugotvå dagar in på året. Att allt inte är som det ska, att det kan bli försent om jag väntar för länge, att det finns en viss risk att jag aldrig får bli någons mamma. Så ibland kommer det stunder då jag gråter över ännu en gravidmage på instagram, men det känns så himla fult att gråta över någon annans lycka att det slutar med att jag får dåligt samvete och sedan börjar tänka på något annat. Men den där ledsamheten som griper tag i mig ibland, den kan jag inte värja mig mot.
Lösenordsskyddad: and will you dance to another tune?
jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad
Jag hittade en fin bloggkalender hos Helen via nostalgifabriken, som jag tänkte använda som inspiration till några blogginlägg nu när skrivkrampen håller orden tillbaka.
Jag börjar med lucka nr 2 – det starkaste minnet från 2013:
När M la sin hand om min nacke och gav mig mitt livs bästa kyss som sockerdrickabubblade i varenda del av min kropp. När jag fick en blå cykel på min födelsedag. De varma dagarna och ljumma kvällarna i Italien. Stockholmshelgen med min mamma och syster. När jag träffade bebis O för första gången. Dagarna med min allra bästa vän och A. När T tappade sin första tand. Bruce Springsteen-konserten. Kvällarna med tjejsnack, skratt, dans och bubbel. London!
á bout de souffle 
