så mycket tid som har gått och den får jag aldrig tillbaka igen, det har jag förstått

”Tycker du verkar ha ett härligt liv, säker på att du behöver barn?” skriver Ida och jag har tänkt på det i flera dagar nu. Mitt liv är härligt, jag mår äntligen bättre och ser ganska ljust på framtiden istället för det där totala mörkret. Jag kan göra nästan lite som jag vill, har ingen annan att tänka på eller ta hänsyn till. Jag kan gå upp mitt i natten för att cykla till stranden och bada naken, äta glass till middag, lifta till någon plats där jag aldrig har varit, flytta utomlands… och så vidare. Men samtidigt. Som mitt liv är härligt, så känner jag hur tomheten ständigt pockar på min uppmärksamhet, en tomhet som byggt bo i bröstkorgen och som tycks kunna fyllas med bara en sak. Allt det där som jag skulle känna om jag fick bli någons mamma. Det skulle få plats där, kanske till och med svämma över.

Men om. Mina dagar skulle bli lite blekare och kanske skulle dagarna börja gå mot svartvitt till slut. Tomheten skulle fortsätta växa tills den mer eller mindre tagit över min kropp. Om jag aldrig blir den mamman. Som jag tänker att jag skulle vara ganska bra på att vara. Men ja livet skulle väl fortsätta vara härligt också och jag vore okej ändå, men det skulle aldrig sluta göra ont. Den där brinnande längtan.

Jag trodde ju att du redan skulle vara hos mig vid det här laget. Att du kanske skulle ha mitt mörka hår och min uppnäsa, samma envishet och nyfikenhet. Att du kanske skulle ha namnet som jag alltid tyckt om, att jag skulle ha fått se dig växa i famnen på dina kusiner och alla andra som hade älskat dig. Jag trodde inte att jag skulle fylla trettiosju med en överhängande rädsla över att aldrig få träffa dig.

man kan inte hålla om ett eko i evighet

Juli har bara rusat förbi mig, jag förstår inte riktigt hur det redan kan vara augusti och min födelsedag nästa vecka? Jag säger det ofta, jag tänker på det ännu oftare. Alltid den där himla tiden. Som inte väntar på någon.

Juli har varit heltidsjobb och min första betalda semester, bubblande sockerdricka i blodet och en dunkande trötthet bakom ögonlocken. Juli har varit flyttpackande, nakenbad i havet, syskonbarnskramar, rom & cola, regniga sommarkvällar med tv-serier och en längtan efter någons axel att luta huvudet mot, kalas, fräknar, prosecco, läslust, högt och lågt. Juli har varit dans dans dans på trånga varma dansgolv med gamla och nyfunna vänner, utspilld öl som klibbar under skorna och hjärtat som tycks hamra i takt med trumslagen när jag säger jag har en liten crush på dig till dj:n och han säger jag vet inte vad ska svara på det. Juli har varit ljumma sommarnätter när jag cyklar fort fort fort genom stan för att få hjärtat att slå några andra slag.