Jag tänker på dig
(dina läppar mot mina,
din kropp över mig,
dina fingrar i mig,
mitt huvud på din bröstkorg)
nästan hela tiden

När jag dricker mitt morgonkaffe,
borstar tänderna,
cyklar genom vattenpölar,
bär hem kattsand från Ica
och varje gång
jag vänder sida i boken,
släcker lampan på nattduksbordet
och sluter mina ögon
för att drömma

Vill jag säga till dig
där jag sitter mitt emot dig
men vågar inte

när du älskar mig försvinner alla mina demoner

Februari har bara rusat förbi och snart ligger även mars bakom mig och jag längtar fortfarande efter ljuset, efter lättare andetag och varmare vindar. Fulheten tittar fortfarande tillbaka på mig i spegeln, ansiktsmaskerna tycks inte hjälpa och tröttheten biter sig fast, ibland även febern.

Och jag längtar fortfarande efter någonting annat. Längtar efter varma asfaltgator, knoppande körsbärsträd, gröna gräsmattor och kvittrande fåglar. Längtar efter jeansjackor, converse, solglasögon och fräknar. Längtar efter att den här väntan ska ta slut någon gång, jag har blivit så himla dålig på att vänta nu, det kliar i hela min kropp.

Och jag har börjat längta så att det ibland värker i mina handleder, i min bröstkorg. Efter att få hålla någon i handen, någon som inte släpper taget. Någon att ramla in i när världen gungar under mina fötter. Någon som ritar prick till prick med sina fingertoppar över min ryggtavla, som ser och tycker om både mitt ljus och mitt mörker, som väljer mig utan att tveka. Ibland tror jag att jag har glömt bort hur det känns att vara kär i någon som är kär i mig tillbaka, att det har gått alldeles för många år, att det kanske inte kommer att hända fler gånger.

Och det känns som om någonting i mig har vaknat till liv igen efter en lång tids dvala, när jag träffar min psykolog för andra eller tredje gången och håller på att drunkna i hans blåa ögon. Det är något med hans sätt att titta på mig, som om han ser rakt igenom mig, som om han skulle kunna riva ner alla mina murar. Han lyssnar och pratar som om han vore genuint intresserad av mina tankar och erfarenheter, som om mina ord har betydelse. Och jag räknar ner dagarna tills nästa gång vi ska ses, undrar hur hans läppar skulle kännas mot mina, hur bra hans händer skulle passa ihop med min kropp.