Bara några minuter kvar till julafton, mina ögonlock är tunga men det river under huden så där som det ofta gör när jag ligger i tystnaden och mörkret och tänker, försöker somna. Ligger i mitt gamla flickrum med självporträttet ovanför sängen, en moped kör förbi på gatan utanför fönstret och jag hör mumlande tonårsröster. Försöker somna för det är bara några minuter kvar till julafton, men jag tänker på gamla minnen och klasskompisar och det är något med att ligga själv och sömnlös i mitt gamla flickrum som gör mig nedstämd.
Lugna och trötta juldagar utan syskonbarn och snö och utan den där julstämningen som brukade infinna sig när jag var liten. Hemvändardagar och jag håller mig mest inne, går någon promenad ibland och hoppas på att inte ramla in i gamla minnen, skepnader. Det är något med att hemvända i min ensamhet, inga tindrande barnögon och ingen som håller min hand, som gör mig nedstämd. På annandag jul hänger regnmolnen tunga i luften, i bröstkorgen. Jag går på bio själv, hamnar bredvid någon med gravidmage och försöker låta bli att titta när killen stryker sin hand över hennes mage men det är svårt att värja sig mot det svarta trassliga som river upp sår i min bröstkorg.
á bout de souffle 