jag skulle byta plats med vem som helst på sekunden, om jag kunde

Träden var fortfarande gröna i London, luften krispig och min bröstkorg lättare än på länge.  Jag hade velat stanna kvar mycket längre, spara på känslan av att ha det där svarta, svåra på långt avstånd och skåla i champagne med några av mina favoritmänniskor, inte alls tänka på morgondagen.

2013 iPhone 0032013 iPhone 005

Som allt annat rusade dagarna förbi och på hemresedagen började den skava och klibba sig fast i det där svarta i bröstkorgen; min ensamhet. Så tydligt den uppenbarar sig vissa stunder. När jag är den enda som inte har någon som väntar på mig, någon som skickar jagsaknardig-sms och jagälskardig-sms. När jag är den enda som inte är saknad, som inte kommer mötas av en öppen famn, som inte längtar hem för det finns ingen att längta hem till.

2013 iPhone 0752013 iPhone 010

Så kom jag hem till en kall mörk lägenhet i söndags och känslan av att vara så där ensam att ingen riktigt bryr sig. En tom kyl, inga nya sms, ingen mjuk axel att luta mitt trötta huvud mot. Bara en bottenlös sorg som river likt stormvindarna i hela min kropp, som gör så ont att jag ibland måste hålla i mig i något för att inte ramla.  Så somnade jag tidigt den kvällen, med tårar brännandes bakom ögonlocken och fylld av saknad efter hans kroppsvärme mot min rygg, mina ben.

bild 1

Och nu längtar jag tillbaka till London.