I Plötsligt slår allt ut i blom, ja visst gör det ont när knoppar brister och kroppen längtar efter att få känna liv växa inuti den. Varje vår undrar jag om jag har pollenallergi eller om jag bara är känslig mot väderomställningen. Ögonen rinner, sminket kletar och jag är så trött, så trött. Jag färgar håret i ett försök att mota bort min fulhet, men tröttheten syns ändå alltid. Jag önskar att jag kunde fotografera de rosa körsbärsträden med mina ögon och spara bilderna innanför ögonlocken, det är så vackert men det vackra går över alldeles för fort när de rosa bladen blåser ner till marken. II
Han tycker om Sylvia Plaths poesi, skrattar på de rätta ställena i Seinfeld och stryker med handen över min rygg när jag sitter bredvid honom. Han skriver sms om längtan, får mig att le mot min egen spegelbild och får mig att våga hoppas igen. Han klappar min kind, säger att jag ska följa mitt hjärta för annars kanske jag ångrar mig. Tänk att vi hittade varandra! tänker jag ibland och hoppas att vi inte tappar bort varandra. III Så har halva maj rusat förbi, nästa vecka är det mors dag och min hud känns tunn. Jag har inte haft någon mens sedan januari, men är inte gravid och oroar mig över att det kanske är ett tecken på att klimakteriet är nära. Om tre månader fyller jag fyrtiotre, för fem år sedan påbörjade jag min första IVF-behandling. Ännu ett år fyllt med högtider som jag måste fira som ofrivilligt barnlös, kommer det någonsin ett år som ser annorlunda ut? Jag fyller i nya papper från kliniken i Riga, skriver att jag önskar donatorer som är brunhåriga och brunögda som jag. Tiden går som jetplan och jag fortsätter att vänta, hoppas, längta.
á bout de souffle 