Så kommer det en fredag när jag cyklar med hjärtat i halsgropen och nervositeten pulserandes i mina handleder. Jag ringer på hennes dörr, hon välkomnar mig med en varm kram och jag tänker att hon ser äldre ut än vad jag föreställt mig. Vi sätter oss i varsin fåtölj, hon ger mig en kopp te och berättar att hon varit synsk sedan barnsben.
Har du haft problem med magen? Har du blivit opererad i magen? frågar hon nästan direkt, jag svarar med ett ja och då frågar hon vem är Kerstin? och det känns som om jag håller andan när jag svarar att det är min mammas andranamn (men jag säger ingenting om att det är namnet jag vill ge min dotter, om jag någon gång får en dotter). Jag ser en del blod, har du tagit många blodprover? fortsätter hon, ja svarar jag och börjar berätta om mina planer att försöka skaffa barn på egen hand. Titta, jag får gåshud! säger hon och visar mig sin arm, säger det första jag tänkte på när du kom in var att jag såg dig gravid. Och jag ser dig med ett barn på bröstet fortsätter hon, jag känner hur mina ögon tåras och hur gåshuden lägger sig på mina armar också.
Vi sitter där mitt emot varandra i en och en halv timme, kanske vet hon precis vad hon ska säga för att göra mig tillfreds och hittar på lite under tiden, kanske är det så att det finns saker som man inte kan förklara på ett vetenskapligt plan. I vilket fall som helst; hon kände till flera namn från mitt förflutna som var omöjliga för henne att veta i förväg och hon kunde se sådant som jag inte hade nämnt. Du springer mycket i ditt jobb, jag ser att du håller barn i händerna, jobbar du med barn? Fortsätt med det, du är omtyckt och har ett fint sätt med barnen.
Du är en fantastisk kvinna! säger hon flera gånger, mina kinder hettar till och jag blir glad när hon kramar mig igen när det är dags för mig att gå, när hon säger jag känner mig inte ett dugg orolig och sedan jag berättar inte vad du kommer att få, det brukar jag inte göra med ett litet skratt och en blinkning. När jag kommer ut på gatan igen är det så ljust att jag skulle behöva mina solglasögon, våren känns plötsligt väldigt nära och förhoppningarna bubblar nästan som sockerdricka i min kropp.
á bout de souffle 