känns som alla springer om mig, som att alla andra har så mycket mer

Det är så mycket januari som det bara kan bli och jag längtar efter februari, längtar efter att få komma ur detta svarta, klibbiga. Nästan varje morgon undrar jag hur jag ska orka ta mig igenom dagen, på något sätt går det.

Jag köper nytt smink och ansiktsmasker som ska ge mig lyster, färgar håret, tänker att jag fortfarande ser blek och ful ut, tänker att jag fyller fyrtio år nästa sommar, klickar hem någon ny foundation. Mamma skickar några bilder på deras nya hus, jag tänker på mitt barndomshem som jag inte kommer att kunna visa för mitt barn. Tänker på dörren jag ritade med bläckpenna inne i min garderob efter att ha sett Narnia på teve, julaftnarna när vi dansade runt granen genom hela huset till och med i våra sängar, sommarkvällarna när jag och Tove tältade i trädgården och tittade efter stjärnfall eller när alla vi barn på Vetevägen lekte tre varv runt huset eller när jag och min storasyster sprang genom vattenspridaren och skrattskrek för att vattnet var så kallt.

En fredag sitter jag mitt emot en psykolog med fint leende och ljusa fräknar, han är säkert yngre än mig och verkar engagerad. Jag pratar ganska öppet om min barnlängtan, det dåliga självförtroendet och utmattningen, vi diskuterar olika psykologiska inriktningar och han visar en bok som verkar bra. När han säger att det låter som om jag befinner mig i en livskris känner jag att det är precis så det är. Och när timmen är slut och jag ska gå därifrån säger han vilken fin klänning du har och jag känner mig glad nästan hela fredagen.

img_2685

du sa ”mörkret du bär inom dig skrämmer mig”

Jag hittade en lista hos fina Jenny.

Hur var ditt 2017?

Frustrerande och tungt, men också fyllt med fina stunder. I början av året, innan körsbärsträden börjat blomma, påbörjade jag en utredning för assisterad befruktning via landstinget. Det visade sig ganska snart att jag har en låg äggreserv och att jag behöver gå igenom en IVF-behandling för att kunna bli gravid. En vecka innan min födelsedag i augusti påbörjade jag min första IVF-behandling, men den fick avbrytas när det inte bildades några nya äggblåsor. Det var sedan meningen att jag skulle påbörja en ny behandling, med högre doser, men då upptäcktes en polyp som måste tas bort innan jag kan fortsätta. Jag har inte kunnat göra det ännu, så min väntan fortsätter.

Mina utmattningssyndrom kom smygandes tillbaka; gjorde mig nedstämd och sjuk. Jobbstressen tog för mycket av mig och jag är glad att jag vågade vara ärlig mot min chef och mina kollegor, som bara visat förståelse för att jag inte orkar lika mycket som tidigare.

Vilket var ditt största I made it, I’m the worlds greatest-moment 2017?

Kände mig för det mesta ganska liten och ynklig, men kände mig ändå ganska grym efter att ha gjort en MR-undersökning.

Vad kollade du på TV?

Skam, The walking dead, Better things, Stranger things, The handmaid´s tale, Fröken Frimans krig, Twin Peaks, Riverdale, The runaways, American horror story, Top of the lake, Master of none… ja, det fanns ju hur mycket som helst som var sevärt. Just nu är jag dock mest pepp på andra säsongen av Jessica Jones som kommer i mars, yay!

Bästa låten 2017?

Omöjligt att välja en favorit ju? Men älskade Lana Del Ray´s nya skiva. Lyssnade mycket på Säkert!, Henrik Berggren (som jag såg på Malmöfestivalen, det var nostalgiskt och fint), Håkan Hellström, Sarah Klang, First Aid Kit och Little Jinder.

Vilken blev din mest gillade instagrambild?

IMG_2192

Mina nio mest gillade bilder. Selfies, IVF-behandling, inredning.

Ditt dyraste köp?

Det var nog mediciner och läkarbesök. Och min vinterjacka.

Vad oroade du dig mest över?

Min icke fungerande kropp. Ångesten rev i mig varje gång jag behövde göra en ny undersökning, ett nytt ultraljud. Och såklart Trump och SD.

Vad var bäst och sämst med 2017?

Bäst = min familj och mina vänner som stöttat och peppat mig genom all oro och allt tvivel, Köpenhamnsresan med mina bästisar, Göteborgshelgen med familjen, Håkan-konserten, semesterdagarna på Öland med mina föräldrar och syskonbarn när vi fick hänga med lemurer, Stockholmsresan med min bästis och att få åka karusell med henne, att bada i min bästis pool och hänga i hennes nya hus, mina kollegor som varit fina stöttepelare, höstlovshäng på Tivoli med familjen, homeparty med Gudrun Schyman, min bokklubb, #metoo, den nya Star Wars-filmen, spa-dagen på The Lodge med min mamma och syster, att bygga en koja med mina syskonbarn och krypa in där för att lyssna på en ljudbok ihop.

Sämst = Trump och SD. Alla jäkla motgångar i min resa mot ett barn och frustrationen och maktlösheten som jag känt gentemot min kropp som inte fungerar (det har liksom känts som mitt fel, även om jag intellektuellt vet att det inte är så). Stressen och stämningen på jobbet under hösten som var tung för alla.

Vad tänkte du mycket på under 2017?

Att jag inte var tillräcklig på jobbet. Längtan som rev och slet i mig och kroppen som inte ville samarbeta.

Något du saknat 2017 som du vill ha 2018?

Ork och energi, lite flyt och framgångar istället för motgångar. Skulle inte tacka nej till en solsemester utomlands heller. Och många nakenbad i havet!

Vad har du för planer för 2018?

Jag ska träffa ett medium i februari, ska bli så himla spännande! Annars har jag inte så mycket inplanerat, förutom några konserter jag ser fram emot (Sarah Klang och First Aid Kit). Jag ska börja med psykologsamtal. Jag kommer att få en tillsvidaretjänst på mitt jobb! Och jag kommer fortsätta att göra allt jag kan för att jag ska bli gravid.

Vad ser du mest fram emot 2018?

Att det förhoppningsvis ska vända; bli lite lättare och bättre. Att jag förhoppningsvis kommer bli gravid innan året är slut. Och att F! kommer in i riksdagen.