där hör jag äntligen dig och du hör mig

Så fortsätter månaderna ramla förbi och våren tycks skynda sig fram, även om kylan bitit sig fast. Körsbärsträden har blommat över, men magnolian har precis börjat blomma och snart lägger sig syrendoften över gatorna. Och snart snart är det sommar, tänk att det alltid kommer en sommar till slut. Om en månad är det skolavslutning och jag vet inte om jag har ett jobb att gå till efter det, men jag hoppas. Jag vet inte hur sommaren blir, men jag dagdrömmer om en lång solsemester. Och att få sova sova sova, jag känner mig så himla trött.

Så har det gått en vecka sedan jag var hos läkaren, en vecka sedan jag satt mitt emot henne när hon pratade om mina blodprov, min låga äggreserv och min svårighet att bli gravid genom insemination. Vi kommer göra allt vi kan för att det ska lyckas säger hon och jag nickar, det bestäms att jag ska genomgå IVF-behandling istället och därefter sitter jag mitt emot en sjuksköterska. Hon berättar hur behandlingarna går till, visar mig hormonsprutor och jag får prova att sticka mig i magen med en spruta. Jag får några broschyrer att ta med mig hem, hon undrar om jag har några frågor men allt snurrar och jag får knappt fram en ordentlig tanke.

Någon gång under vårt samtal säger läkaren när du sen blir gravid och jag lyssnar inte riktigt på resten av meningen, för jag fastnar vid det där ordet och kan inte sluta tänka på att hon sa när, inte om. Som jag hoppas. Att det här ska gå vägen nu. Att jag kommer orka gå igenom det här på egen hand. Att alla omvägar jag fått gå, all denna väntan och den ibland förlamande längtan kommer att vara värt det. Att det kommer en dag då jag faktiskt är någons mamma. Som jag hoppas.