jag vill inte glömma hur det kändes, men jag orkar inte minnas allt som hände

Då ses vi om ett år säger tandläkaren innan jag går därifrån och jag nickar, tänker jag är kanske gravid då eller så har jag kanske en liten bebis! och sockerdrickan börjar bubbla i min bröstkorg, i mina ben, armar. Och på söndag är det mors dag och jag tänker att kanske, kanske kommer den dagen att tillhöra mig också. I framtiden. Tankarna hamnar lätt där just nu; framtiden.

Som när jag ibland har svårt för att somna och istället tänker på allt det där som kanske, kanske kommer. Hur jag skulle inreda en barnhörna i sovrummet, kläder jag skulle vilja köpa, namn som passar bra ihop. Och med handen vilandes på magen försöker jag föreställa mig hur det skulle kunna kännas att ha ett hjärta till som slår inuti min kropp, men det är för svårt. Tankarna snurrar lätt vidare till katastroftankar, då blir det till slut nästan helt svart och jag får svårt för att andas. Försöker skingra tankarna och scrollar igenom instagramflödet, märker att jag glömt bort att gilla många bilder, plötsligt två nya outade graviditeter och jag slänger nästan telefonen i golvet, börjar räkna får istället.

Annonser

6 Comments

  1. Åh, vad jag hoppas med dig ❤️ Jag har följt dig i flera år, från och till, för att jag känner igen mig i så mycket. Jag hoppas att det är din tur, snart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s