håller du hårt i mig så håller jag hårt i dig

Juni har kommit med sol, huvudvärk, en sjukskrivning på halvtid, lättare restriktioner och biltutande studenter. Jag har också fått tid till en ny hysterskopi och hoppas att gynekologen kan få bort vad han nu såg vid förra besöket. Jag längtar verkligen efter medvind nu; att få kliva några steg fram istället för bak.

Så har det varit mors dag, den som skulle ha varit min första som någons mamma. Jag försökte undvika instagram den dagen, men det gick inte så bra. Tre graviditetsbesked senare ville jag kasta telefonen i väggen. Istället firade jag min egen mamma och badade äntligen i havet, det var fint.

Och så har jag fått en krönika publicerad på Mama, den handlar om att leva med ofrivillig barnlöshet och sorg. Den kändes nödvändig, men lite jobbig, att skriva och jag är överväldigad över responsen. Främmande människor har skrivit fina saker till mig och många har känt igen sig. Det är fint att kunna känna sig lite mindre ensam mitt i all längtan och sorg.

Sommaren ligger framför mig. Jag tror att jag vågar hoppas på en ljusning där framme.

tiden är en flyktig vän, men drömmen den består

Regnet öser ner utanför fönstret, adventsljusstakarna lyser upp i mörkret, på instagram ser jag hur andra pyntar pepparkakshus eller bakar pepparkakor med sina barn, själv vilar jag med katten bredvid mig. Den senaste månaden har varit grå och regnig, fylld med rastlös väntan och en nästan förlamande trötthet.

Jag tänker på tiden, läser andras sammanfattningar av decenniet, drömmer ibland om människor från mitt förflutna. Jag minns oftast mina drömmar, även när jag önskar att det inte vore så. Som när jag drömmer att jag ligger i den där himla gynekologstolen och hör läkaren säga att det tyvärr inte kommer att gå, att jag aldrig kommer kunna få några barn.

Nästa vecka ska jag operera bort polypen, äntligen händer det något annat än väntan. Sedan är det redan dags för jul och ledighet, jag undrar hela tiden hur ett år kan gå så fort. För fjärde året i rad finns det egentligen bara en önskan på min önskelista; att jag ska bli gravid. Jag fortsätter att önska och hoppas, lite mer kantstött för varje år som går. Men någon gång borde det väl bli min tur?

PS. Jag har skrivit mer om mina tankar kring tid, oro och hoppfullhet på Mama, läs gärna min krönika här.