you say you have this hole inside

Samtidigt som det gröna rosa vita exploderar utanför mina fönster och uteserveringarna fylls på med människor i solglasögon, brer det svarta klibbiga ut sig i min bröstkorg och tycks fastna någonstans på vägen mellan revbenen nyckelbenen halsgropen. Nästan som trögflytande honung, men utan någon sötma.

Med det gröna rosa vita som knoppar och blommar tycks även de växande magarna bli allt fler; jag kan inte skaka av mig känslan av att se gravidmagar överallt och börjar avfölja instagramkonton som blir för jobbiga att följa. Känslan av att stå utanför något som jag längtar efter att få tillhöra, tankarna på att det är orättvist att det ska vara så svårt för mig att bli någons mamma och orättvist att någon som är yngre än mig precis fått sitt tredje barn. Tankarna är sällan rationella, men jag låter dem komma, vill inte vara för hård mot mig själv för att jag tänker dem (men vill samtidigt inte att tankarna ska ta över helt, att det svarta klibbiga ska förgifta mig, jag hoppas att det inte blir så).

Snart har det gått ett år sedan jag gjorde en insättning, jag ramlar lätt in i en sorgsenhet när jag tänker tillbaka. På förhoppningarna bubblandes som sockerdricka i min kropp, förhoppningar som blandades med oro och tvivel, förhoppningar som blev till förtvivlan. Om det hade gått vägen då, hade jag haft en liten bebis nu, jag hade kunnat fira min första mors dag som någons mamma om några veckor. Istället brer det svarta klibbiga ut sig i min bröstkorg, fastnar någonstans på vägen mellan revbenen nyckelbenen halsgropen. Och idag fick jag min mens.

Annonser

4 kommentarer

  1. Jag förstår dina känslor, men tycker att du verkar hantera dem klokt. Det gör ont och det går inte att blunda för. ❤️

    Har du gjort upp någon plan för hur du ska gå vidare? Det är förstås olika för alla, men när jag var i processen att skaffa barn kände jag att det var vilsamt att ha satt upp lite riktlinjer. Då kunde jag låta mig själv vila mellan varven. Visste jag att det fanns en tid bokad på fertilitetskliniken var det lite lättare att slappna av. Åtminstone någon enstaka dag här och där.

    Jag hejar på dig. ❤️

    1. Vad fint av dig, tack snälla för varma ord och pepp! Jag håller på att fila på min plan, det kommer nog att bli bra. ❤️

  2. Åh känner så mycket med dig! ❤️ Har precis själv tagit ett negativt graviditetstest (3e försöket på kliniken), och det första jag såg på telefonen var ditt inlägg som poppade upp på bloglovin.

    Håller med dig med gravidmagarna, de är verkligen överallt. Och jag blir så fruktansvärt arg vid tanken på att det många tar för givet och ”bara gör” verkar helt ouppnåeligt för andra. Vad är meningen med det?

    Det finns inte mycket annat att göra än att kämpa vidare antar jag, och acceptera alla känslor på vägen, också de ”fula”.

    Stor kram och tack för att du delar med dig av dina tankar och upplevelser i bloggen, det är ett bra stöd för oss andra som kämpar!

    1. Åh tack, blev så himla glad för dina ord, betyder mycket att veta att mina inlägg kan vara ett stöd. Men så tråkigt att höra om ditt negativa besked såklart, jäkla skit ju. Ja jag hoppas att du fortsätter kämpa och att du en dag snart får ett positivt besked. Kram! ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s