men allt jag ser är asfalt, grus och bilar och jag stannar alltid kvar för jag är ändå gjord av sten

Januari var en evighetslång månad, min mens kom och jag försökte googla mig fram till svar på alla frågor som börjat snurra. Och så är det februari och dagarna fortsätter även om tiden ibland tycks ha fastnat, även om det enda jag vill göra är att lägga mig under täcket och sova tills denna trötthet och tomhet inte längre finns. Himlen är grå och tung av regnmoln, min bröstkorg är grå och tung av sorg och jag har börjat längta efter våren. Tänker att allting kommer att kännas bättre, lättare när våren med vitsippor fågelkvitter ljusa och ljumma kvällar är här, men jag kanske bara lurar mig själv.

Hur mår du egentligen, har du brutit ihop något? frågar en vän och jag tänker på när jag försökte få ut den rivande ångesten genom att skrika in i kudden, svarar att jag känner mig trött och att tomheten ekar. Mamma skickar bilder från kryssningen som hon och pappa befinner sig på, jag tänker att jag också vill bort från vardagen, dagdrömmer om sandstränder, nakenbad i havet, paraplydrinkar. Dagdrömmer om en vardag utan tankar på IVF, embryoadoption, pengar, den rivande längtan, barnet jag inte har. Ibland kan jag verkligen sakna den jag var innan allt det här.

Annonser

8 kommentarer

  1. Jag förstår att det känns tungt och tomt. Så många svåra beslut som du måste fatta helt själv. Samtidigt kan det säkert vara ännu svårare med den här typen av beslut om en har en partner och inte är överens om vägen framåt. Lyssna på ditt hjärta, så hittar du nog rätt till slut. Våren kommer. Jag lovar!

  2. Jag har två små barn. Jag älskar dem, givetvis. Tar hand om dem enligt konstens alla regler. Försöker vara deras bästa mamma.
    Men jag kan också sakna tiden innan de fanns. För jag är tröttare, argare (på min partner) och otillräckligare nu. Jag är så mycket mindre perfekt, och så mycket mer på repet till good enough. Jag vet inte vad jag vill säga med detta, mer än att det alltid finns bra saker med ens liv precis just nu. Oavsett vart man är i livet.

    1. Visst är det så. Men om man inte har upplevt ofrivillig barnlöshet tror jag att man har svårt att förstå hur stor påverkan den har. Även om jag någon gång får barn och känner mig trött och otillräcklig kommer det också alltid att finnas en del av mig som minns hur denna längtan var.

      1. Jag läste kommentaren från Stina och ditt svar här och ville bara lämna en kommentar jag med.
        Vi fick vår efterlängtade dotter för snart 6v sedan, efter fyra år som ofrivilligt barnlösa och med hjälp av spermadonator. Och ja, det är tufft att ha barn också. Jag är konstant trött och känner mig otillräcklig mot allt och alla. MEN, det är inte i närheten av hur jobbigt det var som ofrivilligt barnlös. Att det skulle finnas något bra med alla stunder i livet är otroligt svårt att se när man är ofrivilligt barnlös. När jag tänker tillbaka så finns det ingenting som var bättre då. Livet var rent ut sagt skit. Det var många som försökte stötta och komma med peppande kommentarer, men det enda jag egentligen ville var att höra att det är okej att tycka att allt är skit. Att ”få tillåtelse” att bara få må precis så dåligt som jag faktiskt mådde. Ibland hjälper det mer än att försöka må bra eller se bra saker i allt. Kan man inte bara få vara jätteledsen ibland?
        Du är otroligt stark som kämpar med detta! Och jag förstår att det här med äggdonation är tufft, jag har sett min sambo kämpa med samma tankar som du. Men jag ser också att det här med donator bleknar allt mer ju bättre kontakt han får med vår dotter. Det blev inte genetiskt för honom och den sorgen kommer nog alltid finnas kvar, men kärleken till vår dotter är starkare än den sorgen. Och lyckan växer sig sakta men säkert starkare och gör att kampen också bleknar allt mer, även om vi aldrig någonsin kommer att glömma.
        Vet inte vad jag ville säga mer än att jag förstår att du har det riktigt jäkla tufft just nu.
        Du är stark och jag tror på dig! ❤️

      2. Åh, blev så himla glad för dina ord, tack snälla för att du delade med dig. Och tack snälla för peppen! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s