tog mig in i din dröm inatt, smög runt i din hjärnbark

Så dyker bilden på honom upp en dag i slutet av augusti i min timehop-app, bilden jag tog i smyg på vår andra dejt. M, med de vackra skrattrynkorna. Fem år har redan hunnit gå sedan den där kvällen, sedan jag föll för någon så hårt att jag tror jag slog sönder någonting inne i mig. Några dagar senare dyker en selfie upp i timehop, den jag tog precis innan jag cyklade till honom med en flaska vin i cykelkorgen och fjärilar i magen. Den där kvällen som jag fortfarande tänker tillbaka på ibland, även om det är mer sällan. Kvällen (och morgonen därpå) som förmodligen är det mest romantiska jag fått uppleva; hur lätt det var att prata och skratta med honom, hur han rörde vid mig och viskade jag gillar våra kroppar ihop, hur hans kyssar gjorde mig knäsvag.

Och jag saknar det. Kanske inte just honom, utan mer att få känna så där. Att vara någon hudnära, känna hur fjärilarna flyger runt i kroppen, hur hjärtat rusar. Jag är helt säker och trygg i mitt beslut att försöka skaffa barn själv, men när jag ser bilden jag tog i smyg känner jag hur jag saknar den där känslan för fem år sedan. Och kanske är det så att den nästintill berusande känslan av att vara kär i någon och hela tiden vilja vara nära, att känna sig älskad, vacker, som ett du eller jag i du och jag glöms bort mer och mer för varje år som går utan det?

Så ramlar alla tankar över mig samtidigt en kväll när jag försöker sova, tanken som stannar kvar är tänk om livet blir så här? Tänk om jag fastnar i min ensamhet, om mitt efterlängtade barn inte kommer till mig, om jag inte vågar falla för någon igen? Tänk om jag står kvar på samma ställe, ser andra gå förbi, ser dom leva sina liv så som jag önskar och för alltid känna mig utanför? Alla dessa tänk om får det där svarta i min bröstkorg att trassla ihop sig och lägga sig under revbenen, jag får svårt för att andas och gråter tills jag vaggas in i en dröm. I drömmen kysser jag någon, men jag ser aldrig hans ansikte eller så minns jag bara inte det när jag vaknar.

img_7647

Annonser

6 kommentarer

  1. du har inte funderat på att försöka dejta igen? tror att det finns många män därute som tycker att det är jättehäftigt – eller att det inte spelar nån roll – att du försöker skaffa barn själv. det ena måste ju inte utesluta det andra. Kram ❤

  2. Jag förstår hur du känner < 3! Jag känner precis som du. Att jag inte vågar dejta igen, att jag ska bli sårad och inte ta mig upp igen. Att jag är den enda som är ensam kvar.. det är jobbigt!

Lämna ett svar till minahistorier Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s