jag går sönder så fort jag andas, du fick tag på ett skadat exemplar

Det är okej svarar jag när någon frågar hur jag mår och jag vet inte vad mer jag ska säga, jag vet inte hur jag ska förklara känslan av att ha ett gapande svart hål i bröstkorgen. Vissa dagar tänker jag mindre på det där hålet, kan till och med skratta så att jag får ont i magen när jag är med mina vänner. Andra dagar orkar jag inte träffa någon, vill bara ligga i sängen med katten på magen och tårarna brännandes bakom ögonlocken.

Så har det redan gått två veckor sedan insättningen som inte blev av och höstterminen har dragit igång på riktigt, augusti har blivit september och jag saknar redan sommaren. Jag vill inte att mörkret ska komma, vill inte bli ännu tröttare, vill inte att förhoppningarna ska suddas ut ännu mer. Så får jag min mens igen och det blöder mer än vanligt, veckan efter får jag min tredje behandlingsplan i brevlådan. Jag pratar med mamma som frågar om nästa behandling, jag vet inte om hon märker av min oro men så säger hon att det finns pengar att ta av om jag skulle behöva göra fler behandlingar. När jag sedan ska sova på kvällen börjar jag gråta; tänker på hur det inte bara är jag som längtar efter mitt ofödda barn och det är så fint och gör samtidigt så ont. För tänk om det aldrig kommer till mig?

Så fortsätter dagarna komma och gå, min kropp försöker hänga med och jag försöker förstå mig på den. Huvudvärk, yrsel och hjärtklappning kommer och går med dagarna, jag somnar nästan i soffan när jag kommer hem från jobbet. Och så kommer den första söndagen i september och den plötsliga insikten; idag skulle det ha varit min testdag. Om insättningen hade blivit av för två veckor sedan. Tänk om jag hade fått känna det bubbliga lyckorus som jag gissar att ett plus på stickan ger, istället för att tillbringa dagen i sängen med hjärtklappning och Dexter?

6 kommentarer

  1. Det gör ont att läsa, jag kan inte föreställa mig hur det känns för dig. Men en sak jag känner igen är den där längtan i en nära släktings röst, för mig också min mamma, och hur den liksom värmer och sticker på samma gång. Jag hoppas så du får ditt plus och pirr snart ❤ ❤ ❤

Lämna ett svar till Jessie Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s