universum är ett monster, men det har sparat dig och mig

Det nya året är här och jag tänker tillbaka på det som varit och läser gamla bloggtexter;

Ännu ett barnlöst år bakom mig och ännu ett år utan någons famn att ramla in i, att lägga mina drömmar i. Jag läser andras listor över året som gick, gör snabba huvudräkningar över hur många som blev gravida eller föräldrar och tänker att snart är det kanske bara jag kvar som står utanför det där med ett rivande lejonvrål i bröstkorgen och en längtan som svärtar ner nästan allting.

och jag tänker på hur lättare andetagen känns nu, hur långt 2016 ändå tog mig eller rättare sagt hur långt jag själv tog mig. Förväntningarna på det nya året är skyhöga, jag fortsätter hoppas.

En slags sammanfattning av det gångna året då? Jag tänkte mindre och mindre på ensamheten, det var främst längtan som tog all plats. Ett slags lugn i bröstkorgen när jag bestämde mig för att faktiskt försöka få barn på egen hand, att tänka att det där andra får väl komma senare istället. Lyckan i att ha möjligheten att köpa en större lägenhet som jag blev förälskad i så fort jag klev innanför dörren, att nakenbada i havet en varm sensommardag med min bästis, att se Håkan spela en gång på sommaren och en gång på vintern, att äntligen träffa fina internetvänner irl, att köpa en bok om feminism till min snart tioåriga systerdotter, att dricka öl på tåget till Köpenhamn med min bästis, att se mina tonårsidoler för allra sista gången, att sitta på stranden en kväll i maj och dricka bubbel och prata tjejsnack tills solnedgången kommer och plocka syrener på vägen hem, att vara med när systersonen tappar sin allra första tand, att åka på loppisrundor med min mamma. Alla bra böcker jag läst (och att jag nu är med i en feministisk bokcirkel!), alla bra tv-serier jag sett, alla fina utekvällar med tjejer jag gillar. Och såklart glädjen över att ha klarat av att arbeta heltid, trots en höst fylld med förkylningar och stress. Och såklart sorgen över hur samtiden ser ut, med människor på flykt och delar av världen som brinner samtidigt som Trump blir vald till USAs nästa president.

2017, nu är vi många som hoppas så innerligt på dig.

img_0667img_0996img_1562img_2538img_3127img_3193temporary

Annonser

2 Comments

  1. jag tycker att du verkar må så himla mycket bättre än tidigare! och det är fint att läsa.
    och jag är också himla glad att ha träffat dig 2016, vi får se till att hänga mer i år!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s