om jag var en fallande stjärna kunde du önska nåt stort

Redan andra helgen i december och årets sista månad, jag får nästan svindel när jag tänker på tiden och hur fort ett år ramlar förbi. Det är plusgrader ute och ingen julstämning än så länge, det var väl nyss midsommar? Mörkret och vardagen gör mig så himla trött, orden vill ut men dom fastnar någonstans.

Så kommer det en torsdag då jag sitter mitt emot min KBT-terapeut för ett avslutningssamtal, jag pratar fort om jobbet som jag fortfarande gillar så himla mycket trots stressen, om lägenheten som blev min, om barnet som jag längtar efter men som ännu inte finns, om dejtandet som inte känns särskilt lustfyllt eller viktigt just nu, om medicinen som jag börjat trappa ner på. Och precis som för ett år sedan säger jag till henne att jag känner mig pepp på nästa år, det är bara att fortsätta liksom säger jag och menar det. Absolut! svarar hon, innan vi skiljs åt säger hon att jag ska klappa mig själv på axeln och vara stolt över mig själv. Det känns nästan som om jag svävar en liten bit ovanför marken när jag cyklar till jobbet.

Lördag 22.22; jag önskar att den himla ägglossningen ska komma någon gång och att 2017 är året då jag faktiskt får bli någons mamma.

Annonser

3 Comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s