så mycket tid som har gått och den får jag aldrig tillbaka igen, det har jag förstått

”Tycker du verkar ha ett härligt liv, säker på att du behöver barn?” skriver Ida och jag har tänkt på det i flera dagar nu. Mitt liv är härligt, jag mår äntligen bättre och ser ganska ljust på framtiden istället för det där totala mörkret. Jag kan göra nästan lite som jag vill, har ingen annan att tänka på eller ta hänsyn till. Jag kan gå upp mitt i natten för att cykla till stranden och bada naken, äta glass till middag, lifta till någon plats där jag aldrig har varit, flytta utomlands… och så vidare. Men samtidigt. Som mitt liv är härligt, så känner jag hur tomheten ständigt pockar på min uppmärksamhet, en tomhet som byggt bo i bröstkorgen och som tycks kunna fyllas med bara en sak. Allt det där som jag skulle känna om jag fick bli någons mamma. Det skulle få plats där, kanske till och med svämma över.

Men om. Mina dagar skulle bli lite blekare och kanske skulle dagarna börja gå mot svartvitt till slut. Tomheten skulle fortsätta växa tills den mer eller mindre tagit över min kropp. Om jag aldrig blir den mamman. Som jag tänker att jag skulle vara ganska bra på att vara. Men ja livet skulle väl fortsätta vara härligt också och jag vore okej ändå, men det skulle aldrig sluta göra ont. Den där brinnande längtan.

Jag trodde ju att du redan skulle vara hos mig vid det här laget. Att du kanske skulle ha mitt mörka hår och min uppnäsa, samma envishet och nyfikenhet. Att du kanske skulle ha namnet som jag alltid tyckt om, att jag skulle ha fått se dig växa i famnen på dina kusiner och alla andra som hade älskat dig. Jag trodde inte att jag skulle fylla trettiosju med en överhängande rädsla över att aldrig få träffa dig.

Annonser

14 Comments

  1. Jag tänker att längtan efter ett barn inte är logisk, det handlar inte om hur bra livet är nu utan bara om en instinkt och just längtan. Det logiska vore att inte skaffa barn- de är både dyra i drift och kräver jobb men alla de där värdena man inte kan ta på… Om man vill ha barn vill säga, jag har full förståelse för de som väljer bort det men om man vill är det svårt att inte längta!

  2. Det där är en vansinnig kommentar. Jag menar, vänd på den och föreställ dig att någon säger ”ditt liv verkar så tråkigt, du har inte funderat på att skaffa barn?”. Som att någon har rätt att ifrågasätta alt. tror sig veta något om dig. Som att liv – barn utesluter varandra (eller motsatsen). Som att… äh.

    1. Eh ok det där var en jävligt konstig pervertering av min kommentar? Som om jag insinuerat det på något sätt är en dikotom relation, det med ”ha ett liv” eller ha barn. Skulle heller aldrig antyda att ngn ska skaffa barn pga tråkigt liv? Alltså ärligt talat minnie ta dig i röven.

      Till dig nippertippa vill jag be om ursäkt om du tkr att min kommentar var okänslig, det var aldrig min mening. Jag och min sambo kämpade många år med att få barn. Med ivf gg flera som aldrig lyckades. Idag har jag lärt mug leva ett fullt liv trots attdet aldrig blev några barn för min del. Det tog lång tid. Såklart förstår jag din önskan och längtan efter barn. Oavsett vad framtiden bär med sig så önskar jag dig att kunna glädjas åt nuet och de stunder som sker här just i stunden. De kommer aldrig tillbaka, det är det enda vi säkert vet.

      1. Hej Ida. Min kommentar var en mycket klumpigt formulerad reaktion. Jag ber om ursäkt att jag gjorde dig upprörd. Jag reagerade på din kommentar – jag (och kanske andra) hade svårt att förstå tonen i den korta textbiten – och i reaktionen ingick frustration över alla de åsikter som susar omkring i den här oerhört komplexa frågan i en situation som ofta genomlids i det tysta. Jag misslyckades själv med att göra det jag önskar, dvs. stöda och peppa. Förlåt.

      2. Åh, tog inte illa vid mig, blev bara lite tankfull. Tack för dina ord, du har så rätt om att försöka vara i nuet. ❤ Kram!

  3. Ville bara säga att jag förstår nog precis vad du menar, då jag själv har en längtan som river och sliter i hjärtat. Jag har också märkt att den dessutom eskalerar i samband med hormonsvängar typ ägglossning och pms.
    Känslan av att inte veta om det kommer hända, gör så fasligt ont.
    Jag har inget tips mer än att odla sina intressen och våga drömma trotsallt, samt detoxa vissa sociala medier med mycket magar och bebisar (om man blir nere av det vill säga).
    Håller tummarna för dig!

  4. Mimme sorry att jag blev så otrevlig. Känsligt detta, och lätt att missförstå varandra. Ser att min ursprungliga kommentar kan tolkas väl glättigt och avfärdande. Allt gott /I

  5. Det här är ett så svårt ämne. Och så jäkla känsligt. Det är ett minfält. Jag förstår kommentaren så himla väl, för jag har tänkt likadan hundra miljoner gånger. Det är en tröst. Det är okej att vi aldrig får det där barnet för vi lever ett väldigt fint liv ändå. Livet hade blivit oerhört fint med ett barn, men det är fint utan också. Men vad man vill och vad man behöver är två väldigt olika saker. Men om det där barnet aldrig kommer (vilket jag verkligen hoppas att det gör för din skull) så är livet som det är en rätt okej plan b. Om du förstår hur jag menar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s