stig till toppen av världen, där änglar leker

Så har midsommarhelgen redan kommit och gått för den här gången, juli väntar runt hörnet och jag tycks hela tiden prata om hur tiden rusar fram. Nu har jag jobbat heltid i snart två veckor och tänker då och då på hur jag mådde förra och förrförra sommaren; hur jag på något sätt tagit mig genom och ur det allra mörkaste. Då kommer en slags frihetskänsla över mig. Att kunna tänka på vad som kanske ligger framför mig; att känna förhoppningarna bubbla och inte bara det nattsvarta som klibbar fast.

Samtidigt som den rusande tiden ger mig hjärtklappning, för tänk om jag inte hinner? I augusti fyller jag trettiosju, jag rycker bort gråa hårstrån från mitt huvud och känner hur något innanför bröstkorgen går sönder för varje ny ultraljudbild som läggs upp. Snart har nästan halva sommaren gått säger mamma när jag pratar med henne i telefon och hjärtat galopperar och i huvudet snurrar sommarflirt, kvällsdopp, drinkkvällar, tjejsnack, lägenhetsflytt och ungefär tusen andra saker. Men samtidigt. Så kan en inte göra mycket mer än att fortsätta, antar jag.

IMG_1218

IMG_1099

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s