och vi går ut och brinner upp i natten

Det gröna vita rosa utanför fönstren har exploderat nu, tänk så länge jag väntat på att få se körsbärsträden och magnolian blomma och nu har till det till och med börjat blomma över på vissa ställen. Igår brann det i staden likt längtan i bröstkorgen och idag har knytnävarna höjts i luften och tiden fortsätter gå lite för fort för att jag ska kunna hålla jämna steg.

Så är det redan maj och samtidigt som tiden rusar förbi tycks den ibland stå still; som om väntan stannar upp den (jag har aldrig varit särskilt bra på att vänta). Längtan brinner och river och jag fortsätter vänta på att få alla mina pusselbitar på plats. Jag fortsätter gå på lägenhetsvisningar, letar i hemlighet efter någonstans där jag kan bo med ett barn som om det vore en självklarhet att det där barnet kommer någon gång (fortsätter väl att hoppas tills det inte finns något hopp kvar). Jag fortsätter gå till jobbet med lätta steg och andetag, söker en heltidstjänst där och hoppas (och blir rörd när några fritidsbarn säger att de kommer gråta om jag slutar).

Så är kvällarna äntligen ljusare, jag tar kort på allt det gröna vita rosa för att kunna spara på det fina och tänker på Karin Boyes dikt om det som gör ont när knoppar brister. Jag har Håkans nya låtar på repeat i mina hörlurar, tänker på konserten som är om en månad och allt det där andra som ligger framför mig. Nånstans bara vet jag, jag kommer bli alright.

IMG_0163

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s