om du skulle se tillbaks nån gång har allt gått tillbaks till noll

Måndagarna och veckorna hinner knappt börja innan det är fredag och helg igen och jag undrar om det alltid kommer vara så? Känslan av att tiden inte väntar på någon, nästan så att den tycks gå fortare ju äldre en blir. Det är svårt att skriva något när novembermörkret stjäl all min ork, när världen fortsätter brinna och maktlösheten klumpar sig i bröstkorgen.

Det märks att du mår bättre, du har verkligen gjort framsteg säger min terapeut och jag nickar, känner att det trots allt är så, känner att depressionen är långt borta och vilken lättnad det är. Det är bara den där ledsamheten, det sorgsna, som sipprar ut ibland och känslan av att vara hudlös.

När jag står i kön på Ica en fredagskväll med fryspizzan i handen och hamnar bakom en pappa som håller sitt lilla barn i handen. När ett fritidsbarn frågar hur många barn jag har och sedan säger hoppas du får ett snart! när jag svarar att jag har inga. När jag spenderar en lördag själv utan att lämna lägenheten och tänker på hur fint det vore att ha någon att dela sådana dagar med, någon att ropa vill du också ha kaffe? till där jag står i köket och skramlar med kaffekopparna.

November fortsätter rusa förbi, jag fortsätter gå på alla k-brunnar jag ser och världen fortsätter brinna.

k

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s