du kan skrika eller hata mig, tänker ändå alltid välja dig

Redan fredag igen och jag är trött, så himla trött. Jag dricker kaffe och det är mörkt ute och inget bra på teven men jag låter den vara på för att få höra några röster. Jag känner hur det sorgsna är på väg att sippra ut, tårarna blandas till slut med kaffet i min kopp och det känns som om ensamheten ska slita sönder någonting inuti mig.

Jag tänker på tystnaden som möter mig varje gång jag kommer hem, på mamman och barnet bredvid mig i affären och hur de plockade lösgodis ihop, på förra lördagen när jag passade Doris som badade i badkaret och hur längtan greppade tag i mig. Längtan efter att få vara den som tappar upp ett bad, plaskar, blåser bubblor, skrattar ihop med mitt barn. Jag tänker på önsketräden i Wanås, där vi var igen i somras och hur jag för tredje gången hängde upp min önskan om något annat än den här påtagliga ensamheten. Jag tänker på hur trött jag känner mig, så himla trött, och jag ska nog försöka sova nu.

IMG_0086

Annonser

2 Comments

  1. hejhej! ville bara säga att jag tycker att du alltid skriver så fint, blir glad varje gång jag ser att du uppdaterat 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s