jag står alldeles still så lägg din hand vart du vill

Sista dagarna i augusti nu, sommaren lämnar plats åt hösten och vinden har blivit kallare, löven har redan börjat skifta i färg och ramla ner från träden. Vemodet brer ut sig i min bröstkorg, tar plats bredvid längtan. Jag är ganska säker på att det kommer bli en fin höst, tycker bara att det känns lite svårt när tiden rusar och mörkret kommer närmare.

Jag fick boken Hemligheten när jag fyllde år, har bara läst fyra kapitel. Ensamhet vållar oss fortfarande smärta eftersom vi helt enkelt är konstruerade för ett liv i nära samspel med andra läser jag och känner hur det hugger till bakom revbenen, nära hjärtat. Kanske kan boken hjälpa mig något, kanske inte. Har du skippat dejtingen? frågar mamma när hon och jag fikar på Ikea, ja killar är ju som dom är svarar jag och kommer att tänka på chaos by inlägg. Jag känner att jag inte riktigt har orken. Samtidigt som timehop påminner mig om den där sensommardejten för två år sedan, när det kändes som om marken gungade och fåglarna sjöng om oss, och får längtan att värka ännu mer.

Så tänker jag på det här med ensamhet, att vara själv. Att vara tacksam för att jag kan sova hur länge jag vill på helgen, titta på tv-serier under en hel dag om jag känner för det, inte behöva städa efter någon annan, vara ute och bli full vilken kväll som helst och så vidare. Hur svårt det kan vara när det svarta klibbiga river i kroppen, när längtan lägger sig under huden, tränger in i mitt skelett och gör så himla himla ont. När jag mest av allt skulle vilja vakna till någons god morgon är du vaken älskling och tassande små fötter genom rummet. När jag mest av allt skulle vilja läsa mina favoritsagor och bli avbruten med frågor, steka för många pannkakor, tappa upp ett bad och sedan titta på tecknat i morgonrock, hoppa i vattenpölar eller springa genom lövhögar med barnet som kanske har mitt sneda leende eller min uppnäsa.

Annonser

4 Comments

  1. jag har läst hemligheten och i kombination med terapi tror jag verkligen att den hjälpte mig att träffa honom jag nu varit ihop med i 2,5 år. jag gjorde inte direkt övningarna i boken, men den fick mig att tänka på ett lite nytt sätt. jag insåg att jag tidigare i livet alltid fastnat för de otillgängliga, jobbiga killarna och nu utmanade jag mig själv att göra tvärtemot. så jag skrev till en på dejtingsidan som jag ALDRIG skulle skrivit till annars (han verkade vanlig och präktig och var inte alls mörk och yvig) och sen dag ett har det liksom bara flutit på. jag var inte rädd för honom som jag varit för alla andra! jag kände mig inte i underläge. vi har det så himla fint och roligt och är så lika (fast olika) och jag känner mig trygg och lugn. tror inte jag hade tagit mig ur mitt tidigare beteende utan boken (som gjorde att jag sökte mig till en terapeut som författarna av den rekommenderade, som självklart hjälpte mig mycket) så jag rekommenderar den varmt!

    ❤ till dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s