ska varje hjärta slå för att det ska bli du och jag

Mitten av juni och början på sommaren, de kalla dagarna i maj kom och gick lika snabbt, om några månader fyller jag trettiosex år. En prins och prinsessa har fått varandra nu, jag har nog glömt berätta att jag sökte till ett tv-program som handlar om att gifta sig och kanske hitta kärleken, jag har nog glömt hur det känns att somna mot någons nyckelben.

Jag ligger vaken när jag borde sova, skriver istället för att drömma och saknar katten som är hos mina föräldrar över midsommar och saknar någon att vira mina ben runt. Jag tycker inte ens riktigt om att ha handen innanför mina trosor längre, ledsamheten ramlar bara över mig samtidigt som skälvandet.

I lördags såg jag videoklipp på mig själv som elvaåring, det känns som en evighet sedan men samtidigt inte. Jag får någon slags svindel när jag tänker på tiden som inte väntar på någon, på allt som hinner hända, på sådant som inte tycks hända. Om några månader fyller jag trettiosex år och jag väntar fortfarande på att känna mig vuxen.

När jag var elva år trodde jag inte att livet som vuxen skulle se ut så här.

Annonser

8 Comments

  1. Häftigt att du vågade anmäla dig! Jag funderade också men kände att det där med att gifta sig liksom blir för stort. Och vill bara säga att herregud vad jag känner igen det där sista, om att när man var barn trodde man inte det var såhär det skulle vara att vara vuxen. Kram

  2. Du beskriver allt så himla bra. Även om min för tillfället outhärdliga situation är annorlunda känns det skönt att läsa vad du skriver och tänka att det kommer bli bättre för båda två. I slutändan. Jag måste tänka så, annars orkar jag inte. Mina drömmar som elvaåring var ljusår ifrån hur det är nu. I alla fall inuti. Kram

  3. Förstår den känslan av att inte känna sig vuxen. Men jag tror att man är långt ifrån ensam att känna så. Kram.

  4. Hej! Du skriver så fint om din längtan efter barn & kärlek. Varje gång jag läser här funderar jag över varför du inte försöker få barn på egen hand? (Om du inte gör det.) Hur tänker du kring det? Även om det är fint att dela föräldraskapet med någon är det ju fullt möjligt att vara ensamstående förälder. Att börja ta makten över sin situation brukar stärka på så många sätt upplever jag. Öppna upp möjligheter & (därmed) få en att se saker på nya sätt. Heja dig!

    1. Tack snälla ❤ Och jo, jag tänker att det definitivt är något jag skulle kunna och vilja göra. Jag måste bara få till en lite säkrare inkomst osv känner jag, men kanske inom en snar framtid, vem vet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s