we try to fix something but you can’t fix what you can’t see

Det dröjde inte många dagar in på min arbetsträning, sedan började några av mina kvinnliga kollegor prata om viktminskning och träning med mig (så som jag upplevt det på VARJE arbetsplats jag någonsin varit på). En av dem håller koll på hur många kalorier hon förbränner via en app, en annan låter bli att äta mellanmål och pratar om att börja med 5:2-dieten. Jag säger inget, för jag är inte intresserad av att prata eller höra något om det. Men ärligt talat är jag så himla less på det här nu. Att jag, som kvinna och överviktig, antas vara intresserad av att prata träning och dieter. Att jag antas ogilla min kropp så pass mycket att jag vill förändra den. Att kvinnokroppen aldrig bara får vara, utan att bli ett diskussionsämne eller ett objekt.

Jag är så himla less på att höra och se det precis överallt hela tiden. Hälsohetsen, fettföraktet, smalhetsnormen. På människor som drar likhetstecken mellan smal och hälsosam samt tjock och stillasittande. På människor som försöker dölja sitt fettförakt i en oro över sjukdomar som diabetes typ 2 och hjärtkärlsjukdomar. På modeföretag som använder sig av smala modeller i försäljningen av plus size-kläder. På människor som automatiskt ser viktnedgång som något hälsosamt. På bloggare som lägger fokus på vikt när det skrivs om träning och hälsa. På människor som skam- och skuldbelägger tjocka. På  tidningsartiklar och reklamer om viktminskning eller träning som främst vänder sig till kvinnor. På människor som tycks livrädda för att få i sig socker och som ”unnar sig” om de varit duktiga. På människor som säger sig träna flera gånger i veckan för att bli starka när det är ganska uppenbart att det handlar om viktminskning. På människor som antar att någon som är överviktig egentligen hyser en önskan om att vara smal.

Jag försöker att inte döma någon annans livsstil, var och en bör naturligtvis göra vad hen mår bäst av. När det gäller sociala medier avföljer jag dock om någon skriver eller lägger upp bilder om träning/hälsa/vikt, eftersom jag är så himla less på det. Och eftersom jag får en sådan bitter eftersmak i munnen, för samtidigt rapporterar nyheterna om sjuåringar som vill banta och jag undrar hur jag ska kunna skydda min systerdotter från detta hälsohetsande klimat som uppmuntrar smalhet och jag undrar när min systerson egentligen lärde sig att tjockhet ses som något fult?

Och jag undrar varför feminismen ibland läggs åt sidan just här? Det känns så ledsamt varje gång en feminist väljer att gå patriarkatets ärenden och visar ett öppet fettförakt eller hetsar kring vikt, mat och träning. Kan vi inte bara bestämma oss för att sluta prata om kroppar överhuvudtaget? För vore det inte befriande med ett flöde utan träningsbilder, viktprat, mat som unnas och människor som vidhåller smalhetsnormen? Det tycker i alla fall jag.

Annonser

11 Comments

  1. Håller med dig! Kan även tipsa om en bok som heter Ätstört. Den handlar om tja… Att hela samhället är ätstört. Fast med närmare eftertanke kanske det snarare är andra än du som behöver läsa denna : O

  2. Gud vad ARG jag blev på Clara efter det där och efterföljande bild där hon skrev att hon blev påhoppad och inte alls kunde förstå diskussionen.

    Slåss även som ett argt litet bi när någon kommenterar mina barns kroppar (de är rätt så petite båda två). De kommer aldrig börja äta mer för att någon säger åt dem att de är för smala, de kommer bara att bli ledsna.

    Hatar samhället så jävla mycket.

  3. Håller med dig! Jag är ju rätt smal, det krävs inte speciellt många kg för att jag ska gå ner till undervikt (har levt under en himla stress sista tiden och gått ner de där kilona jag behöver). De som pratar vikt med mig är mina allra närmaste, de som faktiskt bryr sig om hur jag mår. Om random folk jag knappt känner hade suttit och påpekat min kroppsvikt och försökt hålla någon form av föredrag om vad jag borde göra hade jag blivit tokig! Och det HÄNDER ju knappt när man är underviktig, trots att det kan vara lika hälsofarligt som övervikt (skelett, muskler, immunförsvar etc tar ju stryk bland annat. mitt immunförsvar är värdelöst). Jag förstår inte varför folk har sådant intresse av att lägga sig i andra personers kroppar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s