jag gick ut en kväll för att känna lukten av våren för jag trodde att jag kunde känna igen

Lördag och jag vaknar tidigare än vanligt, med grus i ögonen och solen som lyser upp rummet. Öppnar balkongdörren, matar katten, lägger mig under täcket igen. Jag hör barnen redan vara ute och leka på andra sidan gården, hör fåglarna sjunga i kör i träden och känner ensamheten studsa mellan väggarna. Blundar, tänker på hur länge sen det var som jag vaknade upp bredvid någon annan, går upp och sätter på kaffe för att inte fastna i tankarna. Dagen går utan några planer, tar mig ut för att trängas i affärerna med kärlekspar barnvagnar tonårstjejer. Jag köper med mig pizza och läsk på väg hem igen, tittar på en skräckfilm med katten bredvid mig och känner hur ensamheten studsar mellan väggarna och tänker på hur länge sen det var som jag somnade tätt intill någon annan.

IMG_1110

Söndag och jag dricker kaffe ute på balkongen innan jag tar tåget till Lund för att hänga hos min syster. Jag pratar dagdrömmar med sjuåringen, känner hur trycket lättar i min bröstkorg när fyraåringen gungar högt högt högt och skrattar. Jag tänker på det fina i att sitta mitt emot någon vid middagsbordet, att skratta så att vattnet nästan bubblar ur näsan, att försöka svara på frågor som varför dödas så många grisar? och att prata om vardagliga saker. Jag tar tåget tillbaka till Malmö med bomull i min bröstkorg, går med blicken upp mot aprilhimlen som håller på att skymma. Landar sedan i en slags nedstämdhet när jag kommer hem till tystnaden igen och när jag inte kan somna börjar jag räkna och kommer fram till fyra graviditeter som jag fått reda på under veckan som gått.

IMG_1243

Måndag och jag vaknar kallsvettig efter en mardröm jag inte riktigt minns, men känner mig glad över att ha någonstans att gå när det är måndag igen. Jag blir glad när jag möts av mellanstadietjejer som vill krama mig och kollegor som frågar hur det är. Och på rasten fyller några av tjejerna sina händer fulla med småstenar, skakar, säger hur många barn kommer jag att få när jag blir stor? och skrattar lite när det blir hur många som helst precis så där som jag brukade göra varje gång jag stod på mormors grusuppgång. Tanken på mitt tioåriga jag som undrar hur många barn jag kommer att få när jag blir stor överrumplar mig med en sådan sorgsenhet att jag känner hur det hugger till i bröstkorgen och bränner bakom ögonlocken. När jag slutar vid fyra bestämmer jag mig för att cykla förbi körsbärsträden vid Kungsgatan, det är något med det rosa vita gröna som lugnar mig.

IMG_1254

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s