dom har gått för att leva sina liv och gud vet att jag måste leva mitt

Att ligga sömnlös och snurrandes i sängen med kalla lakan och ingen att värma min kropp mot och rivande rosor under huden. Att känna hur det mullrar som åska i bröstkorgen, det där lejonvrålet som vill ut och längtar efter att få tillhöra någon.

Att plocka fram blekta sommarminnen som ett försök att komma ihåg. Någon annans händer på min hud, i mitt hår. Mjuka ord som landar på fluffiga moln i min bröstkorg och sockerdrickan som nästan bubblar över. Känslor som inte riktigt får plats så att jag vill skrika ut allt. Att försöka komma ihåg, utan att lyckas. Hur någon säger jag är kär i dig, hur tjugo minuter ifrån varandra blir tjugo minuter av saknad, hur bra alla delar passar ihop och blir ett vi. Att försöka komma ihåg, men istället känna hur saknaden och längtan rivit ner allt och planterat en stor tomhet i bröstkorgen där de fluffiga molnen och sockerdrickan brukade bygga bo.

Att ligga sömnlös och snurrandes i sängen med kalla lakan och ingen att värma min kropp mot och musik på låg volym i hörlurarna. Att visksjunga kom kom atombomb, vända på kudden som blivit våt och försöka stilla det där lejonvrålet som inte tillhör någon och som håller mig vaken om natten.

Annonser

2 Comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s