we could just walk away and hide our heads in the sand

Andra veckan in på det nya året, förkylningen och tröttheten ligger som en tung filt över mig. Men samtidigt. Så märker jag hur mörkret redan håller på att dra sig tillbaka. Hur solen ibland tittar fram för att påminna om allt det där ljusa som väntar längre fram (vitsippor! körsbärsträd! fågelkvitter!). The only way out is through, som Alanis sjunger.

Så kommer det dagar när jag känner mig hudlös, allt river och skaver. När det kommer och går en helg som jag spenderar i min ensamhet, jag träffar bara folk när jag går till mataffären (par som håller varandras händer vid chipshyllan, i kassakön, hela vägen hem) och det blir så tydligt att andra har sitt, att jag inte vill tränga mig på. När det pratas om bebisar som ska komma med körsbärsträden, när luften i min bröstkorg krymper för varje ny magbild som dyker upp i mitt bildflöde. När jag läser om att vara gravid och undrar om jag någonsin kommer att få veta? När jag läser om en kärlekshistoria nästan som i en film och undrar om jag någonsin kommer att våga kasta mig rakt ut igen? När någon säger det kommer att hända dig också och jag inte riktigt kan tro på det.

Hudlösa dagar, nätter. Som kommer och går. The only way out is through.

Annonser

2 Comments

  1. Om någon ändå hade ett facit över livet. Fast ändå inte. För det skulle göra att man aldrig känner det där pirret som kommer när man får vara med om saker som man aldrig trodde att man skulle vara med om.
    Så kommer de där dagarna. Hudlösheten. Och sedan byts de mot dagar när man känner att huden är tjock och stark som betong.
    Som en berg-och-dalbana som inte har en aning om vad som döljer sig i nästa kapitel. Hellre det än medelvägen med oljerock, den som inget känner och vet hur livet ser ut.
    Och får man välja, så vill man ju hellre vara den som känner än en tråkig oljerock.
    Om någon hade frågat mig om kärlek för några år sedan skulle jag sagt att det inte var för mig. Om någon frågade om jag skulle längta efter barn, skulle jag säga att de frågade fel person.
    Livet bara fullständigt överraskar. Och nya farhågor har tagit över de gamla. Och kommer säkerligen också motbevisas. På ett eller annat sätt.
    Hoppas du mår bättre snart.
    Kram emma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s