I don’t want a lot for Christmas, there is just one thing I need

Bara några dagar kvar till julafton, jag har landat hos mina föräldrar och gör inte mycket mer än vad som behövs. Hostar, tittar på tv, äter, läser. Idag ska jag kanske klä granen och baka julgodis och försöka fånga den där julstämningen som jag saknar. Jag önskar att det låg snö på marken, att jag hade en varm famn att gömma mig i.

Så tänker jag att en nackdel med att vara hemma hos mina föräldrar under en längre tid är att jag blir mycket mer kroppsmedveten och känner hur osäkerheten smyger sig på. Det började nog på gymnasiet, då jag blev medveten om att min mage och rumpa var lite för stora enligt normen. Mamma bantade ibland på den tiden, drack Nutrilett och suckade framför spegeln. Jag har också suckat framför spegeln, många många gånger. Genom åren har mamma på olika sätt velat hjälpa mig att gå ner i vikt, även om jag själv inte uttryckt den önskan. Jag förstår att hon egentligen bara menar väl, men det har ofta sårat mig.

Även om jag är säkrare på mig själv idag och gillar min kropp och inte är intresserad av att gå ner i vikt, så ramlar jag ibland tillbaka till gamla tankar. När det pratas om socker, surdeg, kroppar, 5:2-diet, osv. När jag sneglar på de andras tallrikar för att se hur mycket mat de tar och inte vill vara den som tar mest. När mamma frågar blir du aldrig mätt? när jag äter upp de sista chokladfingrarna i asken (har hänt en gång, hon bad om ursäkt). När jag är den enda som dricker läsk och sjuåringen säger att hon aldrig ska dricka läsk. Jag har i alla fall blivit bättre på att säga ifrån när jag tycker att det blir för mycket prat om mat, vikt, hälsa, osv.

Så tänker jag att den där hälsohetsen, den finns överallt. Socker är tydligen det värsta som finns och du antas i princip hata dig själv om du frivilligt stoppar i dig något sockrigt. Folk gör grönkålschips till fredagsmyset, någon pärlar armband med texten fuck sugar, Underbara Clara äter några kolor under andakt en lördagskväll, folk tycker att det är en bra idé att äta fem dagar i veckan och fasta de resterande två, stark är det nya smal, det går tydligen inte att träna utan att lägga upp bildbevis på sociala medier, folk som slutar äta godis under ett år eller går ner några kilo i vikt anses vara duktiga, folk lägger upp fikabilder med förklaringar som unnar mig eller det är ju helg och så vidare… Ja, jag orkar inte rabbla upp fler exempel nu. För jag är så himla less på skiten, vill bara ställa mig upp och skrika MEN NU FÅR NI VÄL GE ER. Det ska vara gött att leva, annars kan det kvitta. Tycker i alla fall jag.

leia

Annonser

8 Comments

  1. Du är så himla bra när du skriver om sånt här!! Asså underbaraclara sluta! Köpte hon seriöst bara två Dumle och två Geisha?! Det är fan sorgligt. Må jag aldrig leva så.

    Jag är alltid den som tar mest, tar mer, tar en gång till. Dricker Cola när de andra tar Loka. Som gärna äter en pizza och sen godis efteråt. På en tisdag. Om jag vill. Det skulle aldrig falla mig in att *unna mig* eller be om ursäkt. Min kropp är min och den mår bra, både fysiskt och psykiskt, och jag och bara jag bestämmer vad jag ska göra med den. Ingen ska skamma mig för mitt (faktiskt väldigt normala och sunda) matbeteende. Även om jag inte är i sk ”perfekt form” eller tränar på gym. Det finns många sätt att må bra på och grönkålschips och att hetsspringa på löpband för att tappa ”de sista kilona” låter faktiskt inte så sunt i mina öron. Även fast alla andra verkar hävda motsatsen.

  2. älskar ju iofs träning men kan inte relatera till 99,9% av alla andra tränande personer. typ fitness-sektionen av instagram, den ger mig rysningar. ibland känns det som att jag tränar som något slags trots mot dem, typ: jag ska visa de där jävla chiapuddingsförätna idioterna att de inte har patent på det här intresset.

  3. På mitt barns förskola gjorde föräldrar uppror när de fick veta att det hade serverats julmust till julmaten och påskmust till påskmaten. Fast de aldrig annars under året hade saft/juice eller nåt sött att dricka alls blev folk rabiata och de fick lova att ta bort ”traditionen”. Idag fick jag veta att en bekants barn inte får äta ketchup. Nån gång har de blandat tomatpuré med lite vatten och serverat…

    Blir trött…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s