fast det kommer blåsa upp till storm står jag där jag alltid stått

Veckan innan jul, gråa tunga moln på himlen och fortfarande ingen snö. Jag är förkyld och har mina egna gråa tunga moln i bröstkorgen och fortfarande ingen att vakna bredvid. Tröttheten som aldrig går ur min kropp, sorgen som fortsätter sippra ut och lägger sig i alla vrår.

Veckan innan jul och en annan slags ledighet, jag längtar efter något annat än ensamheten. Jag viskar med ansiktet nerborrat i kattens päls vilken tur att jag har dig. Jag cyklar alltid tillbaka hem till tystnaden efter att ha suttit vid ett middagsbord fyllt med prat, barnskratt, smulor på golvet. Jag tar fram telefonen när jag inte kan somna, bläddrar förbi bilder på färdigklädda granar, hemmagjorda pepparkakshus, barn som lussar, familjer som har sitt. Jag somnar sen med tårarna brännandes bakom ögonlocken och längtan bultandes i handlederna.

Två veckor innan ett nytt år och jag förstår inte hur det kan gå så fort? Jag antar att tiden inte väntar på någon. Och jag har tänkt så i flera år nu, men ja jag hoppas att nästa år kan bli mitt.

tumblr_nf9v0o7wut1tiyj7vo1_500tumblr_nf8wmvYaCd1rsyukao1_500

Annonser

6 Comments

  1. Hej,

    Jag vill bara säga att du skriver så himla fint och jag känner igen mig så mycket. Du sätter så fina ord på allt jag också känner. Jag hoppas verkligen att du nångång får det du drömmer om, du verkar vara en bra person. Dina ord är iallafall en stor tröst för mig i min ensamhet, hoppas att det värmer något! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s