du kanske aldrig når det du vill nå men du når mig

Söndag, grått ute och grått inne. Långsam morgon, det känns som om jag aldrig riktigt vaknar. Sitter i sängen och dricker kaffe, tittar på tv-serier och känner hur det skaver, tycker att ensamheten ekar mellan väggarna. Pratar med katten för att se om rösten håller, försöker komma ihåg känslan av någons kroppsvärme tätt intill, längtar efter en annan slags söndag utan allt som skaver. Scrollar förbi andras söndagar fyllda med långfrukostar, badhus, fika och soffmys på instagram, nästan som tusen nålar.

Så tar jag mig ut till slut, går till ett köpcentrum med den kalla vinden bitandes i kinderna och bröstkorgen och Håkan i hörlurarna. Där trängs jag med tonårstjejer, familjer, par som köper något till hemmet och som då och då stannar till för en snabb kyss. Nästan som tusen nålar och jag börjar gå hemåt igen till ensamheten som ekar mellan väggarna, dagdrömmer om en annan slags söndag. Någon som slingrar ihop sina ben med mina när jag håller på att vakna, kysser mig trots morgonandedräkten och kanske kommer med frukost på sängen. Någon som kan överrösta allt som skaver med ord, blickar, förhoppningar. Någon som måste stanna upp för att ge mig en kyss när vi står i en affär bland skruvar, hyllor, människor.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s