the bitter winds are coming in and I´m already missing the summer

Så är september här, löven har börjat skifta färg och luften är krispigare. Jag önskar verkligen att jag hade något nytt som väntade mig nu, istället för bara samma dagar samma tankar. Jag vill börja plugga eller i alla fall gå någon rolig kurs, jag vill ha ork till att jobba, jag vill att min AF-handläggare ska sluta ignorera mig, jag vill inte behöva vänta ytterligare två veckor på en läkartid. Jag vill så mycket, men orkar nästan ingenting. Hur länge ska jag behöva tänka detta ska också passera?

Så kommer det en söndag innan augusti övergår till september då jag någonstans hittar modet, går med fladdrande hjärta i halsgropen till Hemköp. Jag vet vad han heter, jag ställer mig oftast i hans kassa och jag blir knäsvag av hans blick. Så på den där söndagen innan augusti övergår till september väljer jag att se det som ett slags tecken att jag glömt en köpt vara vid hans kassa, går tillbaka för att hämta den och sträcker sedan fram lappen med mitt namn och nummer med hårt bultande hjärta och säger något i stil med omduvillhittapånågotnågongång. Han säger ah lite tveksamt och ler och han ser lite överrumplad ut och allt går så fort och jag skyndar mig iväg och hans blick följer mig och gör mig knäsvag.

Som i en film säger någon och jag är själv förvånad över mitt mod, men glad att jag vågade, jag hade ångrat mig annars. Hjärtklappningen, pirret, nervositeten börjar sedan släppa efter varje dag som går, efter varje sms som inte är från honom. Så övergår augusti till september, jag går med blicken mot marken på Hemköp och väljer någon annans kassa, jag tänker att livet går vidare som vanligt och att det egentligen inte är något att sörja. Men det där lyckliga filmslutet, det gör ont att det aldrig tycks bli mitt.

Annonser

15 Comments

  1. Som i en film är det ofta men de där sluten som i en film de kommer väldigt sällan tydligen. Fast då uppskattar man det ju visserligen mer när de väl kommer tänker jag.
    Kram!

  2. modigt som fan! försöker ha ”do it for the story” som något slags motto. tacka ja till saker, våga mer. om inte annat så har man iaf en bra historia att berätta vid något senare tillfälle.

  3. Ja, du är sjukt modig. Och det är ju skittråkigt när det inte blir det resultat man önskar. Men rätt vad det är blir det det även om det inte känns så nu. När som helst dyker det upp nån som fattar vilket KAP du är ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s