I always thought I´d be a mom, sometimes I wish for a mistake

Jag glömmer ibland bort att mitt mående påverkar människor i min omgivning också, att min ensamhet kan få andra att tycka synd om mig. Jag tänkte på det under helgen som var; hur mamma mer än en gång nämnde att jag borde gå ut med min kusin som också är singel, hur hon frågade om dejten jag varit på, osv. Hon menar såklart bara väl, men ibland lägger sig hennes förväntningar ovanpå mina som ett tryck över bröstkorgen och stressen fladdrar.

Om en månad fyller jag år, nya rynkor har lagt sig till rätta kring ögonen. Så är det verkligen sommar igen, mer än halva året har gått och jag har fortfarande inte fått ordning på mina tankar och allt där emellan som jag behöver få ordning på. Men vissa saker tar längre tid än andra, vissa väderkvarnar är svårare att slåss mot. Jag blir frustrerad, men försöker att inte vara för hård mot mig själv.

Så träffar jag en gynläkare, jag har haft lite ont och känt mig orolig. Det tycks inte vara något allvarligt, men hon säger att jag har små äggstockar. Hon frågar om jag någon gång varit gravid, när jag säger nej kommer ett snabbt varför? och det känns som ett knivhugg mellan revbenen. Som en påminnelse. Om det jag längtar efter mest, men som ännu inte kommit till mig. Som kanske aldrig kommer till mig. Så läser jag Jennys finafinafina ord till sitt barn och tänker att det där lejonvrålet, jag hoppas det kommer ljuda i min bröstkorg en dag. Jag hoppas jag får höra ditt lejonvrål genom staden och molnen och murarna jag byggt upp, mitt ofödda barn. Jag hoppas att min längtan inte är förgäves.

tumblr_l2d9gjsRos1qzoozmo1_500 tumblr_mbdzexcPQH1qa75xqo1_500

Annonser

12 Comments

  1. Det där om att inte att ha fått ordning på sina tankar och känslor och att det känns som att man aldrig kommer att få det, en dag har man bara det. Fått ordning. Jag lovar. För det är det som händer under all den där tiden som man processar, man får ordning.

    Ibland tar det tid och ibland blir det inte alltid som man har tänkt sig, men nästan alltid blir det bra ändå. För man gör det bra.

    Kram.

  2. Sa hon ”Varför?” ?? Honestly?!? Ingen fingertoppskänsla där direkt, jisses…

    Läser allt du skriver och berörs.

  3. Älskar vad du skriver och önskar så himla himla mycket att Kerstin och Sixten får komma till världen snart.
    Jag undrar ibland, och jag hoppas verkligen, verkligen att jag inte trampar på några tår för det är inte min mening, skulle du kunna tänka dig att bli mamma på egen hand? Jag vet att du längtar efter hela familje-paketet, någon att dela den där barnlyckan med också, men det kanske inte nödvändigtvis behöver komma i ordningen man först, barn sen?
    Stor kram

    1. Åh, blev så rörd av dina ord, tack! ❤ Och ja, jag har absolut tänkt på det! Att det finns ju andra lösningar idag, det går att göra det i en annan ordning som du skriver. Kanske blir det så. Inte just nu kanske, men jag bär det med mig i bakhuvudet. Det känns fint att den möjligheten faktiskt finns. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s