we all look for heaven and we put love first

Så blir det tisdag och jag cyklar med hjärtat i halsgropen och nervositeten bultandes i kroppen, nästan som feber. Mer än ett halvår har gått sedan jag sist var på dejt, jag är nästan på väg att vända och cykla hem igen men samtidigt bubblar förväntningarna som sockerdricka i  armar och ben. Så står jag plötsligt framför honom, dansken som visar sig vara norsk och som får mig att bli lugn nästan med en gång och som ger mig en kram.

Vi går för att äta, sitter i ett hörn mitt emot varandra på ett mysigt ställe och jag dricker vin och det känns nästan som om mina ögon glittrar för jag känner mig glad. Det känns kul och fint att sitta mitt emot någon på en restaurang, prata skratta dricka vin och jag tänker att jag borde gå på dejt oftare. Vi pratar jobb, drömmar, resor, musik och jag tänker att vi verkar gilla samma typ av saker men att vi nog lever ganska olika liv. Sedan går vi vidare för att titta på hans kompisar som har en spelning, sätter oss bredvid varandra i en soffa med varsin öl. Efter ett tag är musiken så hög att vi måste sitta tätt intill för att kunna prata, jag kommer på mig själv med att önska att han ska lägga sin hand över min men vågar inte göra det själv.

Kvällen rusar förbi, jag känner mig onykter och längtar efter någon slags bekräftelse. Klockan är plötsligt mycket och han får bråttom till tåget. Vi kramas snabbt innan vi säger hej då vi hörs och jag cyklar hem med vilda hästar i min bröstkorg eller om det bara är berusningen.

Så blir det fredag och jag skickar ett meddelande om att det var trevligt att ses som han inte svarar på. Jag känner mig trött efter en terapisession på eftermiddagen och spenderar kvällen hemma med att tvätta. På väg till tvättstugan ser jag på håll ett kyssande par, jag känner mig plötsligt så himla sorglig i mina mjukisbyxor på väg till tvättstugan en fredagskväll. Tillbaka i lägenheten ramlar ensamheten över mig, ledsamheten likaså.  Jag börjar gråta när jag viker tvätt, jag gråter när jag borstar tänderna, jag gråter när jag zappar mig genom tv-kanalerna och jag gråter tills jag somnar.

Annonser

13 Comments

  1. Jag tycker att du är modig!
    Du är modig som sa ja till en dejt.
    Du är modig som gick på dejten.
    Du är modig som skrev till honom igen!

    Sen att han är en idiot som inte svarat än och får dig att må dåligt är en annan historia.

    Jag är själv medlem på en sida och pråmen app. Hade en ”dejt” inbokad med ölhäng, men jag blev så nojjig att jag tackade nej morgonen samma dag. Tänkte att jag har glömt hur man gör. Hur man pratar med en kille som ser bra ut.
    Sen började jag prata med en annan kille från samma stad men som var utomlands i jobb. När han kom hem så sågs vi och efter det dog konversation mellan oss. Det fick mig att känna mig dålig och ovärdig. Så började jag prata med en man på en app och han är dödligt snygg, helt min smak och det började bra och sedan bara skrev han inte mer. Vad gör jag för fel känner jag?!

    Och vad ville jag säga med allt detta? Ingen aning egentligen annat än att få ur mig det. Och säga att jag förstår och att du inte är ensam. Jag kan inte ens med att ligga in ibland på dejtingsidor etc. på en fredag/lördag för att jag överanslyserar och tänker att nu tänker de att jag är patetisk som sitter hemma online istället för att vara ute live.

    Men vet du vad? Han kommer att höra av sig. Och om inte han gör det så var det inte han som var rätt utan han som är rätt står bakom nästa krön och väntar på tillfället som är meningen.

    Kramar till dig!

    1. Tack för fina ord! ❤
      Åh, jag vet precis din känsla. Det är ju så himla läskigt spännande skrämmande pirrigt på samma gång, Och det är så mkt som ska klaffa egentligen; kemi, tajming osv. Det är verkligen inte lätt att hitta rätt i den där dejtingvärlden. Nu vill min dejt inte ses fler gånger och det känns ändå ok, jag tänker att han helt enkelt inte kände det där som behövs men att det inte betyder att det är något fel på mig. Jag har ju också varit på dejter som varit trevliga, men där jag känt att attraktionen bara inte finns.
      Vad jag vill ha sagt; det är verkligen inget fel på dig. Det är inte du. Du gör inget fel alls, du har bara inte träffat rätt ännu. Men det kommer du att göra, för du är en fantastisk tjej. Ta hand om dig! ❤

  2. Åh, aj. Förbannade jäkla ohyfs att inte ens svara på ditt sms. Killar utan folkvett är ändå ingen idé att fortsätta att dejta. Men satan vad ont det gör ändå. Det var modigt av dig att gå på dejten! Ge dig själv stor kredit för det. Sedan är det ju himla tråkigt att det ofta inte blir någon fortsättning på majoriteten av dejterna (inte enligt min egen erfarenhet i alla fall…). Men då försöker jag se det som att OK, tråkigt att det inte blev mer, men jag hade trevlig kväll och det får vara gott så. Kram.

    1. Tack snälla! Och ja, du har så rätt. Nu vill han inte ses fler gånger, men det känns helt ok. Jag hade iaf en trevlig kväll och tänker att jag borde våga gå på dejt oftare. Kram!

  3. Tycker också det är märkligt att inte svara på ett sms. Vanlig hyfs ju!

    Som kören ovan sagt så är du modig som vågar. Det är jobbigt men nästa gång eller gången efter det kommer det att kännas bättre. Och någon kommer att våga slänga fram sitt hjärta liksom du och då kan allt hända ❤

    Många kramar :-*

  4. Har följt dig sen ditt uppbrott för ett par år sedan och tycker att du är så himla bra. På att skriva, stå upp för dina drömmar, tänka och tycka bra och fint. Kanske därför jag vänder mig till dig nu… Är 30+ och står nog i begrepp att avsluta den relation jag haft de senaste 6 åren. Anledningarna är många, men han är en fantastisk person. Bara inte för mig och jag är nog skyldig oss båda att bryta i detta läge. Du har ju gjort denna resan – hur fasen gör man, vad fasen säger man? Ett inlägg kanske vore fint.

    1. Tack för fina ord, blir så glad. ❤
      Åh, jag tycker att du är modig som vill ta steget. Ja, det känns som om det är massor jag vill skriva till dig, jag ska bara samla tankarna lite och så kommer det ett litet inlägg sen. Kram!

  5. Detta är typ anledningen till att jag lagt ner nätdejtingen: respekt fattas. Och man vet aldrig vad den andra tycker även om man själv tyckt det var trevligt. Tystnaden är det värsta att råka ut för.

  6. Ja, det här med dejting har helt klart sina nackdelar också… Så svårt att läsa av folk osv. Och trist när vanligt hyfs saknas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s