if you save your heart for mine

Våren tycks alltid skynda förbi, tycker jag. Den kändes mycket längre när jag var liten. När vi lekte tre varv runt huset om kvällarna som blev ljusare för varje vecka, jag sprang i mina gröna tygskor som färgade av sig, jag cyklade med jeansjackan uppknäppt och den ljumma vårvinden mot ansiktet. När nyckelpigorna och fjärilarna började flyga över vår häck. När tussilagon blommade i vår rabatt och vitsipporna i skogen. När ljudet av gräsklippare började höras i trädgårdarna igen. Hur nära sommarlovet började kännas när liljekonvaljerna och syrenbuskarna äntligen blommade, precis som löftet om all tid i världen.

Den här våren. Har jag fotograferat körsbärsträd, plockat vitsippor, börjat skriva några rader på en ungdomsbok, åkt till Ullared, varit barnvakt, ätit glass vid kanalen, pyntat balkongen, läst fina böcker, firat en fyraåring, plöjt Breaking Bad och Orange is the new black, fått känna hur bebisen buffar i min bästis mage, druckit öl i solsken, klappat hästar, röstat rosa, blåst såpbubblor, ramlat i regnet. Den här våren. Som inte riktigt blev som den var tänkt, men som ändå haft sina fina stunder. Ångesten har varit svår att mota bort och jag är nu sjukskriven. Jag hoppas på en sommar med lättare andetag.

Jag drömmer mycket varje natt, vaknar ofta orolig med hjärtklappning och klibbigt nackhår. Ibland känns det som om jag fortsätter drömma samtidigt som jag håller på att vakna. En morgon, någonstans mellan dröm och vakenhet, tänkte jag det kommer vara det sorgligaste som hänt mig, att jag inte får bli Sixtens mamma. Jag minns inte riktigt vad jag drömde, men längtan lägger sig som en slöja över mina tankar och smyger sig på titt som tätt. Som när det blir mors dag, då hugger längtan till bakom mina revben. Längtan efter teckningar som det står mamma på, små knubbiga händer om min hals och någon att bära på mina axlar.

prickigpinkstilleben

Annonser

6 Comments

  1. jag blir alltid så fångad av allt du skriver. kastas nästan tillbaka till mina barndomsvårar på 90-talet i första stycket. kram

    1. Den på bilden, menar du? ”Mellan handen och munnen, halsen är en bro, mellan skallen och bröstbenet” av Marie Norin. Har för mig att du tipsat om den faktiskt! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s