blitt sparkad runt några gånger som en del måste bli för att fatta vad som betyder nåt

Maj, snart juni. Sommaren runt hörnet och min födelsedag med den. Ju närmare jag kommer min födelsedag desto mer tänker jag på tiden, det brukar nog bli så. Tiden som varit, som gått så himla fort och som jag ibland skulle vilja stanna för bara en liten stund.

Systerdottern har haft sin första övernattning hos bästisen som bor på samma gata och i augusti börjar hon första klass. Men hon låg ju nyss i min famn, bara en dag gammal? Men jag var ju nyss den där sjuåringen? Som tältade i trädgården med min bästis Tove, läste Kalle Anka i skenet av ficklampan och somnade till ljudet av bilarna som körde ute på stora vägen.

På tåget hem till min barndomsby för att fira mors dag. Femtonåringar som stiger av på samma hållplats, tanken på att jag har varit en av dom. Längtan som kliade under huden och känslan av att inte riktigt höra hemma någonstans, jag minns det ju så väl. Men så slår det mig med full kraft; det har gått tjugo år. Sedan jag cyklade upp och ner för gatan där Marcus bodde, smygrökte en cigarett vid mitt fönster när mormor var barnvakt, ringde till heta linjen och bestämde träff med äldre killar som jag aldrig hade en tanke på att träffa.

Trettiofem år har jag snart levt och jag tänker på tiden. På alla vägar jag gått, så många som tagit mig till fel ställen och människor. Jag har alltid varit nostalgisk av mig, precis som Isabelle beskriver så fint. Ibland längtar jag så att det gör ont efter att få vara liten igen, bära på den där gränslösa kärleken lekfullheten naiviteten som jag ser hos mina syskonbarn. Men kanske är det bara en önskan om att få börja om på nytt, inte göra om samma misstag? Jag har i alla fall bestämt mig för att mota bort ångesten kring min födelsedag och det här med att bli ett år äldre igen. Det är ju roligare att ha en hejdundrande födelsedagsfest istället.

Annonser

6 Comments

  1. Tiden är så jävla konstig. Hur kan det gått så himla lång tid sen en var 12, 15, 20 men jag känner mig inte alls gammal? Jag är ju likadan som då. typ. När jag ser andra vuxna, så verkar de så himla VUXNA och jag är ju precis som en tonåring fortfarande. Tid är konstig. Den går, men den känns inte. Alla mina vårdtagare som är runt 100 säger att tiden går fort, så fort. Då känns det nästan läskigt.

  2. Du skriver så fint och jag känner igen mig lite. Tiden går så sjukt fort. Insåg i förrgår att det var åtta år sedan studenten och det känns fortfarande som tre år. Jag har också alltid varit nostalgisk. Försöker samla fördelarna med vuxenheten nu men i vissa stunder vill man bara tillbaka. Tycker du gör helt rätt, födelsedagsfest låter oändligt mycket roligare än födelsedagsåldersångest! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s