bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå

Precis innan jag försöker somna på tisdagskvällen läser jag att Malik Bendjelloul har dött, jag förstår ganska snabbt att det rör sig om självmord. Som tusen nålar i min bröstkorg ut i mina armar och ben. Så obeskrivligt hjärtskärande varje gång någon väljer att inte leva längre.

Snart är det tio år sedan. Som min moster inte orkade leva längre. Och förutom henne vet jag fler som har valt mörkret istället för livet. Någons pappa som ställde sig framför ett tåg. En klasskompis som hängde sig en nyårsafton. En vän som nästan inte klarade sig efter att ha svalt tabletter. Och så läser jag att tre-fyra personer begår självmord varje dag i det här landet och då undrar jag varför vi inte pratar mer om sjukdomen depression.

Jag är en av dom som kämpar för att hålla mörkret borta och livsglädjen intakt. Mitt mående gör att jag inte kan arbeta heltid, det har jag inte kunnat göra på ett bra tag. Jag medicineras med antidepressiva, jag går i KBT-terapi. I fredags träffade jag min nya (igen!) handläggare på AF, det var inget bra möte. Hon la huvudet på sned, frågade ja du har haft lite problem med själen? och det kändes som om hon var någon annanstans hela tiden. Så fick jag återigen berätta för en ny person om jobbet förhållandet seperationen som fördjupade min ångest och depression. Efter att ha stressat igenom mötet skyndade hon iväg mig, med en klump i magen och tårarna brännandes bakom ögonlocken.

Jag kan inte låta bli att undra om min handläggare skulle ha frågat t ex en cancersjuk i liknande situation ja du har haft lite problem med kroppen? Känslan av att vara förminskad, nedvärderad. Att försöka förklara för någon som inte vet hur det är. Som kanske tycker att det bara är att rycka upp sig. Hur ångesten kan riva och göra så ont att den hindrar mig från att gå utanför dörren. Hur den håller mig vaken om nätterna när hjärtslagen rusar iväg. Hur skuldkänslorna biter sig fast när jag måste lämna återbud till fika eller möte eller jobb för att ångesten gör att det känns som om bröstkorgen ska implodera och paniken fladdrar där inne. Och så tankarna som kommer med ångesten, de svarta klibbiga tankarna. Det svarta hålet som jag trillar ner i ibland, den förlamande rädslan över att det mörka ska vinna. Och så självhatet; min ständiga följeslagare.

Ja det blev kanske ett lite spretigt inlägg, det här. Men jag tänker att vi måste bli bättre på att prata om när vi mår dåligt. Och om självmord. Om psykvården som inte fungerar som den bör. Att prata om psykiska sjukdomar lika självklart som fysiska, istället för att tysta ner. Att inte prata om det leder bara till skuld och skam för den som mår dåligt. Eller för den som blir lämnad med en sorg för resten av sitt liv. Rebecka Åhlund skriver så träffande om det. Och då och då läser jag den här texten av Rebecka om pappan som tog sitt liv och tar in varje ord. Och på min spegel har jag hängt ett foto på min moster, lite som en påminnelse. Att inte bli en moster som missar allt. Att inte välja bort livet, hur mörkt det än blir.

tumblr_m343lzfXJt1rth377o1_r1_500

Annonser

6 Comments

  1. Precis så är det. Ingen förstår varför man vissa perioder, vissa dagar, inte vill hänga med ut, inte har lust att fika, festa, skratta, eller snarare – man önskar att man kunde peppa sig själv till det men det blir bara fejk. Munnen försöker le, men hjärtat och ögonen får man inte med sig hur mycket man än vill och önskar att det gick. Och så blir man klassad som tråkig och efter ett tag är det ingen som frågar längre.

  2. Så himla bra skrivet. Och det känns så hemskt att man inför möten med AF/FK osv hela tiden ska vara beredd på att känna sig nedvärderad eftersom det är psyket som är problemet. Som om det inte är tufft nog att hantera vardagen, det bemötandet gör det inte direkt bättre. Det är så onödigt. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s