men jag såg aldrig riktigt var vi var

Jag hänger hos mina föräldrar över påskhelgen och blir serverad mat, pepp och kramar, det är fint. Jag känner av mammas oro för mig, tror att både hon och pappa på något sätt har dåligt samvete. Det är ju vårt fel från början som hon sa i telefon för någon vecka sedan och som jag inte riktigt kunnat sluta tänka på. Vår relation har inte alltid varit så här okomplicerad som den känns idag, särskilt inte i mina tonår. Absolut inte i mina tonår.

Den där känslan av att det jag presterar är av högsta värde har förföljt mig sedan högstadiet någon gång. När jag var skoltrött, kände mig dum i huvudet som inte fattade något av matten och såg hur frustrerad pappa blev när han försökte hjälpa mig. Att bara få beröm och pepp efter att ha gjort något bra – för att möta besvikelse och frustration när man inte lyckas – är inte bra för självförtroendet har jag märkt. Jag vill inte vara vad jag presterar, jag vill känna mig trygg och uppskattad även när jag gör fel. För vem kan göra rätt och lyckas hela tiden? Om jag någon gång får barn är detta något jag ständigt kommer att tänka på.

Men det är ändå fint. Hur de tycks ha kommit till insikt, mina föräldrar. Hur de ställt upp och stöttat och peppat sedan jag bröt med P och därefter blev sjukskriven. Hur de förstår att jag kämpar med min ångest, frågar hur jag har det och säger att jag får komma hem precis när jag vill. Jag vet att de håller mig om ryggen och fångar mig när jag faller. Jag är så jävla tacksam.

Annonser

8 Comments

  1. Så himla fint skrivet ❤ och fint att ni har ett sådant starkt band idag.
    Känner som alltid igen mig så otroligt mycket i det du skriver. Tröstande och stärkande ( vet att jag upprepar mig… ;))

    Glad påsk fina du! 😀

  2. Jag förstår precis varenda ord. Varje nyans. Varje känsla.
    Det slår mig också hur lika vi är med våra upplevelser.
    Jag hade inte heller så problemfritt förhållande till mina päron när jag var yngre.
    Men när jag kraschade 2006 och skilde mig och gick ner mig totalt – fann vi varandra igen. Fast det tog tid.
    Idag är jag också tacksam över att ha dom nära mig igen.
    Kram till dig och ha en fin och avkopplande Påsk ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s