not asking forever from you, just asking to be held for awhile

Ett halvt år har passerat, en sensommar har övergått i höst som övergått i vinter och snart kan man skymta en vår. Ögonblicken har bleknats med tiden, min saknad har stillats. Men ibland rusar ögonblicken in i min bröstkorg, får min hud att minnas värmen från en annan kropp och skrattet som låg närmare mig då än nu.

Små små saker som kan få mig att färdas ett halvt år tillbaka i tiden, till sensommaren då M med de vackra skrattrynkorna kysste mig som ingen tidigare gjort. Som när jag lyssnar på låten som alltid kommer att förknippas med honom. Som varje gång jag tar på mig mina rymdentrosor, de jag bar den där sensommarkvällen när jag var hos honom och vi låg i underkläder i hans säng, pratade om allt mellan himmel och jord och tavlan han målat som påminnde om rymden. Hur han höll mig, hur förhoppningarna började bygga bo någonstans i avståndet mellan mitt nyckelben och hans bröstkorg.

Sådant jag kan börja tänka på en regning dag i början av februari när ett halvt år har passerat, en sensommar övergått i höst som övergått i vinter och förhoppningarna suddats ut för länge sedan.

IMG_3554

Annonser

2 Comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s