om att hitta sin plats och att vara en tioåring med skrubbsår

Min favoritplats i hela världen.

Jag har nog ingen så där självklar plats, som jag alltid återvänder till och kallar för min favoritplats. Men jag älskar min lägenhet, att bo i Malmö. Och samtidigt älskar jag även att då och då komma hem till mitt barndomshem och få vara liten igen. Och jag blev stormförälskad i New York när jag var där, längtar alltid dit. Och Italien! London!

2013 iPhone 4238
Hur jag var när jag var 10 år.

Ganska harmonisk för det mesta, vill jag minnas. Lugn, ännu inte så osäker på mig själv. Smal som en sticka. Jag tyckte om skolan då, till och med matten. Tyckte om att vara hemma med familjen om helgerna, lekte med Barbie (vilket en del tyckte var barnsligt), läste Kalle Anka och försökte memorera de roliga historierna (älskade att få folk att skratta). Var ännu inte så intresserad av det här med kläder och lät min mamma bestämma vad jag skulle ha på mig. Blev ibland retad för det av Millan i min klass, som menade att man inte kunde ha prickigt ihop med randigt medan jag inte brydde mig särskilt om det.

ten

Samma sommar som jag fyllde tio var jag med familjen i Istanbul och hade min första aha-upplevelse eller vad man ska kalla det när det gäller pojkar. För där, inne på en basar, såg jag den sötaste pojken jag någonsin sett och han såg mig också. Vi försökte prata med varandra, men han kunde ingen engelska och jag bara några ord. Jag minns fortfarande känslan när jag vinkade till honom där han stod bland sina kompisar och tittade efter mig när jag gick.

Minahistorier önskade rubrikerna.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s