i hela mitt liv har jag väntat på livet

Genom fönstret ser jag hur grannens barn mitt emot hoppar upp och ner upp och ner i sängen, hela tiden med stora leenden i deras små ansikten. Av någon anledning gör den synen mig vemodig, lite sorgsen. Jag väntar mest nu. På att det där brevet som kommer att kännas som en tidsinställd bomb i mina händer ska landa på hallgolvet. På orken som vägrar att infinna sig. På sms som aldrig kommer. På att mina tankar ska ändra riktning. På våren med rosa körsbärsträd, jeansjacka och fågelkvitter. På att det där trötta i min blick ska suddas ut. På någon som vill hålla om mig hårt hårt under kalla februarinätter, någon som tycker att jag är lätt att älska och som aldrig aldrig vill släppa taget. På att det där som kallas livet ska skynda på långsamt. På bättre dagar.
Alltid denna väntan, denna längtan.
Annonser

4 Comments

  1. åh vad jag känner med dig. och som jag förstår dig. jag längtar också och väntar. jag tror att man (vi) måste tro att det blir bättre, att det blir bra. även om det ibland är så jäkla svårt.

  2. Jag är den där mamman, med ett barn som hoppar i från fönsterbrädan och ner i sängen, om och om igen. Och jag längtar just nu efter friheten jag hade innan barn & man. Tänk att man alltid längtar efter det man inte har. Kanske är tillvaron aldrig perfekt och man får föröka njuta av det som är härligt i varje tid i livet. Försök att njuta av den frihet du har just nu, att du kan göra vad du vill, när du vill – även om jag vet att du drömmer om barn och familj. För sen när du väl fått det, så är det vanligt att även sakna livet innan. Stor kram och tack för en fin blogg!

  3. Ja, visst är det så. Och precis som ovan så var jag helt säker på att den väntan, längtan skulle gå över så fort barnet, det efterlängtade ploppade ut. Så blev det inte. Men det blev bra ändå. Och det var bra innan också inser jag ju nu. Men det är lätt att bli nostalgisk över DÅtiden och förväntansfull inför FRAMtiden. Eller lätt och lätt, det kanske är det som är livet.

  4. Sofie: Tack, snälla du! Och ja, såklart att det kommer att ordna sig och bli bra. Hur det än blir. Det bara måste det.anonym: Tack för fina ord. Såklart finns det fördelar och nackdelar med allting och såklart längtar vi alla efter något annat än det vi har ibland. Jag försöker leva så gott det går i nuet, men ibland förlamar den där längtan mig. vilkenchula: Tack för kloka ord, fina du. Ja, det där att leva i nuet kan vara så himla svårt ibland. När det finns så många känslor och tankar som kan förlama en. Men det brukar oftast ordna sig, på något sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s