22.22 och jag önskar att du vore här

Det är först när jag har gått
femton sexton sjutton varv runt huset,
skrivit ditt namn på alla väggar,
rispat mina handleder mot de vassa kanterna
och skrikit upp mot solen
Som du verkligen försvinner
Med berättelser som aldrig fick bli våra
och en längtan efter regnbågsfärger bakom ögonlocken,
kroppar som gömmer sig i varandra
och dina fräknar skrattgropar andetag
som aldrig fick fastna i mitt hår, stanna kvar
Det är först då jag vågar
greppa en stor sten;
stöta den mot min bröstkorg
Hjärtat tycks ändå ha slutat slå

Annonser

2 Comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s