jag kan tänka tills det knappt finns nåt kvar

Jag vaknar när posten dimper ner på hallgolvet, tror först att det är söndag men inser sedan att det är måndag. Ännu en måndag, alltid dessa måndagar. Jag är trött, alltid så himla himla trött, aldrig utvilad. Jag dricker kaffe, tittar på teve, sätter mig framför datorn, klappar katten, går och lägger mig igen. Det är så mycket jag inte orkar göra. Ringa eller skriva om jobb jag vill ha, skicka iväg ett mejl till någon som fångar mitt intresse på dejtingsidorna. Saker jag inte vågar göra. Fröken livrädd, det är jag. Det är så mycket lättare att krypa in under täcket, än att göra sig sårbar igen.

Och jag vet inte riktigt hur jag ska göra med bloggen, det märks ju att jag är ganska trött på mig själv och min tillvaro och det finns väl en anledning till varför pastellbloggarna är mer omtyckta. Så det blir nog lite tyst här ett tag, medan jag funderar på saker och ting. Men vi ses när vi ses! ❤
Annonser

10 Comments

  1. Tänker ofta på dig och hur du har det. Saknar dina ord och betraktelser! Hoppas det händer något oväntat i ditt liv, att du vågar göra de där sakerna du vill! Känner alltid igen mig i det du skriver, kommer ändå kika in här och se om du skrivit något 🙂 Ibland orkar man inte med de där pastelliga bloggarna, utan vill ha verklighet…Sen tycker jag iofs att du får det gråaste grått att bli vackert ändå 🙂 Take care kära Jessie!Massamassamassamassa kramar! // Maria

  2. Jag har tänkt att jag ska kommentera någon gång men aldrig gjort det. Jag älskar att läsa din blogg och känner igen mig så himla mycket i mycket, utan att riktigt erkänna det för mig själv eller göra något åt det. Jag hoppas du vågar vara modig i ditt liv, och vill bara att du ska veta att din blogg är så himla vacker, på ett helt annat sätt än pastellbloggarna!

  3. Din blogg behövs oxå!! Men det klart du ska orka med den och känna att du vill, skriva för din skull inte för vår. Kärlek & stryka! ❤

  4. Tycker som himla mycket om din blogg, som jag snubblade över av en slump. Inte bara för den höga igenkänningsfaktorn, utan även pga ditt fina språk. Hoppas du fortsätter framöver när andan faller på igen. Emma

  5. Maria: Åh, så glad jag blev för dina fina fina ord, tack snälla. <333 Önskar dig detsamma tillbaka, ta hand om dig. Kram och kärlek! Marie: Gulle du! <333Lina: Tack snälla du, vad fint att höra. Och så glad och rörd jag blir! <333Åsa: Kärlek tillbaka, fina fina du! Och tack! <333Emma: Så fint att höra, tack snälla. Ja, det kommer nog att komma en text lite då och då iaf. Tack för pepp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s