Så tar hösten vid igen, mörkret kommer närmare och luften blir kallare. Jag längtar efter något nytt och alltid bort, efter det där som kanske finns längre fram. Jag är inte längre sjukskriven, jag drömmer om att få jobba i en bokhandel och har lovat mig själv att aldrig mer jobba som socialsekreterare. Min ångest ligger hela tiden under min bröstkorg, ibland sipprar den ut. Då händer det att man sitter i baksätet av en bil och gråter medan en storasyster oroligt undrar hur det är och då kan man inte svara, för det är ju allt och ingenting på samma gång.
Och det finns mycket jag skulle vilja skriva om min ständiga längtan. Hur jag grät när jag lyssnade på Klara Zimmergrens sommarprat (”dan därpå har jag varit alldeles stel i kindmusklerna för att jag ändå tvingat mig att le, för man vill ju för guds skull inte verka bitter”). Hur man sparar en klänning längst in i garderoben för om man någon gång blir gravid vill man ha just den där klänningen (som inte passar en icke gravid-kropp lika bra). Hur man skriver sin innersta önskan på en lapp och fäster det i en trädkrona, sen väntarväntarväntar man. Men jag vet att jag ältar, att min lycka inte står eller faller med att jag får ett barn, att jag borde ta en dag i taget istället. ”Att bli förälder, det är inte svaret på allt, man får ändå alltid släpa runt på sig själv”, som Klara sa i sitt sommarprat.
Så väntar jag fortfarande på att det nya ska börja. Jag har köpt nya kläder och anteckningsböcker, jag mår lite bättre för varje gång jag pratar med min kurator, jag plockar ibland fram ett foto på mitt fyraåriga jag och frågar mig själv hur jag tar hand om den där flickan. Jag känner mig redo för hösten. Jag tänker att jag ska ta det i min egen takt, livet.
á bout de souffle 
Åh fina du ♥ Även om längtan efter en familj kan ta sitt språng utifrån olika situationer så kan jag ändå säga att jag förstår dig. Min "klänning" var en låt av Sonja Aldén som heter Välkommen hem. Jag har lyssnat på den otaliga gånger och försökt föreställa mig att jag och Sebastian stod och höll vårt barn på en namngivningsfest. Så många gånger jag tvivlade och så många tårar som fällts, men till slut fick vi ändå stå där och lyssna på de vackra orden och önska vår son Välkommen hem. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får använda din klänning ♥Kram! /Linda Griffin
Jag håller ändå tummarna hårthårthårt för att du får det som du önskar dig.Kram!
Du. Det låter bra det här. Det kommer bli jättebra. Och jag håller också tummarna för (samt är helt säker på) att du ska få det du önskar dig mest.
välkommen tillbaka! hoppas blogglusten hittar tillbaka, jag gillar det du skriver. kram.
Underbart skrivit!
Linda: åh, vad fint! ❤ tack för dina varma ord, kära du. kram!Colombialiv: tack, snälla du! vad fint att du håller tummarna för mig. kram!Josefine: vad glad jag blir, tack fina du. ❤ minahistorier: tack, vad fint att höra! kram tillbaka!P: <3!
Jag hoppas så innerligt att du får det du önskar!
Hoppas hoppas att det här blir en höst som blir bra. Att du hittar ett jobb som är som en pusselbit i ditt liv. Å att den egna familjen på sikt blir verklighet. Kram!
Du verkar vara världens finaste person. Jag förstår dig precis. Med att inte jobba som socialsekreterare. Är också där och vill med jobba i bokhandel 🙂 du är klok och du har det i dig. Det märks. Hoppas din höst blir lättare i lättre och att du tar de steg som behövs för att andetagen ska bli lättare.
Fifi: tack fina, vad gulligt av dig! ❤ motvalls: åh, det hoppas jag också! tack snälla du, för fina ord och pepp, så glad jag blir. kram tillbaka! Appelpaj: men åh, så fint av dig! jag blir så himla glad för dina ord, för jag tänker likadant om dig. 🙂 jag hoppas att hösten blir fin för oss båda och att andetagen blir lättare för varje steg. ❤
Jag känner igen mig så himla väl i allt du skriver och vet precis hur det känns. Och man kan ju inte göra så mer, än att ta det i sin egen takt trots allt. Jag har nyss träffat nån, som faktiskt inger hopp om att jag kan få allt det där innan det blir för sent. Det är nytt, men det är himla bra och jag hoppas det fortsätter så. Och jag hoppashoppashoppas att du får en alldeles egen liten familj snart!
Jojjo: åh, tack snälla för dina fina ord! så sant så. jag hoppas att det fortsätter kännas himla bra och att du får allt det där du drömmer om. ❤